Vid att vara den udda. Igår var jag på profylaxkurs på MVC, min syster kunde inte följa med. Så det var jag och 6 par. Ja, ja. Det var bättre än att inte gå iaf. I väntrummet stötte jag på en person som gick i min parallellklass på högstadiet. En av de där otäcka, tuffa tjejerna som rökte och drack och skolkade och mobbades. Jag fick ett litet lantsortsrys. Nu är det ju det man måste räkna med. Oanonymiteten liksom. Blä. Annars mest fördelar med att bo här. Men det där med att träffa folk man känner på stan varje gång man är där liksom.... Ovant.
En kul grej igår var en artikel i tidningen, om en tjej som träffat sin fru på lokala danshaket för typ 4 år sen. Och insett att hon var bisexuell. Nu har de två barn via donatorer. Det gjorde mig himla glad att läsa. Att de finns här med, de små personerna med avvikande bakgrund. Inte ensam udda liksom.
Idag är det köksbordsjakt, jag insåg igår att jag fått pengar tillbaka på skatten - tjohoo. Så nu blir det nog lite julklappar ändå. Så kommer min svåger och monterar upp lite hyllor och så. Kommer bli fint. :)
lördag 11 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
När jag flyttade från Gotland till Stockholm gjorde jag det omvända, tittade efter folk man kände på stan. Hände inte lika ofta att man träffade på någon...
SvaraRaderaHaha, min mormor bor i ett litet samhälle. Man går tillbanken utan ID-kort, man kan alltid räkna med att någon känner någon... Lustigt det där!! Jag är lite kluven, jag gillar min anonymitet, men det är samtidigt mysigt och lite tryggt att veta att folk finns i närheten på något sätt.
SvaraRaderaHoppas allt känns bra f ö i nya lyan! Nu är ni snart två om den :0)
kramar
@Mikaela.... haha nä jag blir alltid lika förvånad när jag råkar på nån jag känner av en slump i Sthlm. Som när man kliver på samma t-bana och där står nån liksom.. :)
SvaraRadera@Jag vill hehe så var det när jag var liten, mina päron kunde hur lätt som helt plocka ut pengar utan plånboken med sig.. Jag är också kluven..
Lghtn är toppen. :)
Oj så jag känner igen det från småstadsåren. Jag antar att man vänjer sig. Eller?
SvaraRaderaHärligt att lägenheten börjar "ta form"!
Jag tycker det är modigt av dig att skaffa barn själv!
SvaraRadera