Oh vad jag innerligt hoppas att jag kan låta bli att bli en sån där Been there, done it mamma, mot andra blivande mammor och färskare mammor än mig. För den attityden är bra trist. Jag vägrar som dels att tro att alla barn är stöpta i samma form, bara för att du är expert på ditt barn liksom - blir du expert då? Kan du börja på BUP liksom? Så vägrar jag att inte få ha allt det här nya och mysiga, att det ska plockas ner till "inget speciellt" i janteland. Det ä-r speciellt! Jag har ju aldrig varit med om det förr. Ta inte det ifrån mig.
Det för mig in på en annan situation. Min vän som väntar tvillingar. Jag tror inte jag orkar prata med henne just nu, hon är en fantastisk tevlig person. Och hennes graviditet är ju annorlunda. Hon går totalt upp i den nu, vilket jag tycker är bra, och jäkligt naturligt. Men för varje sak jag säger händer mig, så kommer det saker om hur jobbigare tvillinggraviditeter är, hur allt blir dubbelt värre etc etc. Hur allt kommer bli dubbelt värre efter förlossningen med. Som hur kan hon veta? Hon kanske får två snällisar och jag får en kolikbebis? Fast jag fattar ju vad hon menar, ensam hade jag aldrig räckt till. Hon är ju inte en sån been there, done it - men ändå så blir det så att jag håller in och skär av mina meningar. Det änns som den där pjäsen med Hasse&Tage - spiiiik i foooten! Jag hoppas bara hon taggar ner, för jag gillar ju henne jättemycket. Men drar mig för att ringa.
Vi är alla speciella, alla unika. :D
tisdag 9 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Usch vilket dåligt samvete jag får när jag läser det här. Har nog en tendens att göra så. Men jag försöker bättra mig. Men jag förstår precis hur du menar. Och jag är tokför att man måste få ha "rätt" att tycka att saker är jobbiga, även om andra har det värre. För det finns alltid någon som har det värre. Men det gör ju inte att allt är super för mig. Och det är en svår konst att lyssna utan att jämföra...
SvaraRaderaHmm jaaa det är svårt det där. Mycket av det som händer är ju liknande, har man haft foglossning kan man ju identifiera sig med andra som får det osv. Men det är ju skillnad på att instämma och liksom bekräfta och att rycka ned. Men som sagt, svårt, jag bara hoppas att jag kommer ihåg att tänka på det i framtiden. Förresten finns det en sajt osm heter signerat.se där de säljer fina barnkläder. :)
SvaraRaderaJag har faktiskt gått här och funderat på det du skrivit. Det där om att vara expert på barn.Och insett att jag kan ju oxå säga sådana där saker. Men oftast är det ju som så att det är någon sorts avigt försök till att trösta. Även om det då kan bli väldigt tokigt. Dessutom, jag skulle aldrig vilja ta ifrån dig något, utan bara just dela med mig av mina känslor. De var ju speciella för mig!! Både de jobbiga och de mysiga. Men visst, jag är ju en förhoppningsvis-blivande-moster, och jag hoppas ju att jag ska klara av att låta bli att dränka min lillasyster i alla mina välmenande råd och tankar ;)
SvaraRadera@Tove ja men det är ju en sak, för uppmuntran och välmening är ju fint. Och omtänksamt, men det är de där som förmedlar sig med känslan av att jaja, det där går ju alla igenom som jag tycker är jobbiga...
SvaraRaderaTror säkert att du blir en toppenmoster, tipset är ju att låta henne komma till dig med frågor, inte ge henne råd hon inte frågat efter :)
Jag ska helt klart ta till mig det du säger, och absolut fundera på om jag verkligen behöver dela med mig av allt =)
SvaraRaderaHehe som blivande densomskagöratovetillmoster så kan ni båda vara lugna - jag kommer fråga om allt jag vill höra och stänga av det jag inte vill höra ;0)
SvaraRaderaJag tycker att din vän är obetänksam. Du har faktiskt lov att tycka att saker är jobbiga/roliga/underbara/sorgliga utan att hennes är dubbelt så...
kram
haha vad roligt! ni kommunicerar på min blogg :D
SvaraRaderaJag tror inte Tove behöver oroa sig särskilt mycket ;)
jaaa jag vet, och jag fattar att det är svårt att inte bli insöad när man ska ha tvillingar. Jag skulle vara skiträdd och nojjig. Men jag orkar inte riktigt vara där liksom.
Hehe, alternativet är att faktistk prata med varandra - och det vore ju förfärligt ;0)
SvaraRaderaJag förstår dig! Sånt beteende "hindrar" ju dig från att njuta av din egen graviditet...
Hmm, jag som inte har varit gravid mer än några veckor har inget alls att komma med i dessa sammanhang. Men, jag kan konstatera att visst finns det gemensamma saker som jag delar med andra som fått missfall till exempel. Och det kan vara skönt att få prata om sina egna upplevelser när någon annan äntligen pratar om något som tangerar det man varit med om. Det jag vill säga är att din vän kanske inte har någon annan att prata med om sina egna känslor, så de bubblar upp när du börjar prata om hur det är för dig.
SvaraRaderaAtt få barn är det största som händer en i livet om man får tro dem som varit med om det. Så att alla vill prata om det med alla är ju inte så konstigt. Även om inte just hon kan bekräfta din graviditet och det som händer dig så tar det ju inte bort det faktum att det som händer dig är fantastiskt!! Gotta dig och skriv om det här på bloggen. Vi förstår att du vill skrika ut detta till hela världen :-)
Sant Pi, men det är en annan sak. Jag tycker också det är otroligt bra att få prata om saker när jag vet att andra människor förstår. Och självklart även lyssna.
SvaraRaderaJust i det här fallet med den här relationen är det ju lite annorlunda. Därför väljer jag att kanske prata med andra. :)