Fototriss - "Så här ser det ut där jag är idag"

Senast jag var med i fototriss, eller för den del enda gången jag varit med var det samma tema. Jag gillar enkelheten i det antar jag. Då var det juli, dödshetta och såg ut så här.

Idag var det gråmulet, plus 8 grader och såg ut så här:




Jag lyckades lura ut en vän till förorten. Fika på Gateau. Och sen när jag gick hem insåg jag hur mycket mer man ser när löven fallit ner. Som rosa slott.

Zzzzzzzz

Jag har blivit en koala. Jag kan sova hur mycket som helst just nu. Som tur var håller jag mig vaken på jobbet, och jag somnar alltid planerat - ingen narkolepsi från svinissprutan. (är det otäckt eller! Har hört att de är bättre i år, men fy.)

Igår gick jag upp och åt frukost, somnade om vid 11-snåret. Vaknade och kissade nån gån på eftermiddan och vaknade på riktigt halv sex. Och somnade ändå sen vid midnatt. I dag har jag sovit 3 timmar sen frukost. Skulle kunna somna om men har en fikadate om en timme. Gäsp.

Me is a koala.

Jul, jul, glittrande jul!

Vill bara tipsa om Åhléns julprylar! Jag gick dit idag för att lämna tillbaka en väska som jag redan bytt en gång och som gått sönder igen en månad senare... Jag gick helt bananas. De 250kr förvandlades till massa roliga julgranskulor. Jag som inte ens hade tänkt ha en gran. Fast nu tänker jag att jag nog ska ha lite kvistar i en golvvas iaf.. får ta en bild när den dyker upp. Men missa inte! Åhléns kör på glitter :)

Vissa dar alltså

Den här är en sån som man bara vill ska ta slut. En sån dag som gör en till den som grinar lite på bussen. Som äter en halv chokladkaka i tv-soffan. Eller 2/3-delar för att vara exakt. Och jag hade ätit hela om den där första tredjedelen inte redan varit slut.

Aldrig sinande ström av jobb. Huvudvärk. Ledsamma besked på mail. Inställda besök. Inställda fikadater. Väntan på bussen. Duggregn. Trött. Sliten. Liten.

Som tur var ringde min syster. Och var yster. Allt går uppåt framåt för henne, och det är henne väl värt efter lång tid av neråt bakåt. Hon var på toppenhumör och det smittade av sig lite. Sen gjorde väl chokladen lite till.

Vissa dagar känner jag bara mig extremt ensam. Jag antar att ni andra i samma sits också hamnar där i bland. Ensammast i världen. Alla andra lyckades ju faktiskt. Med att träffa den rätte, eller bara den som dög fint. Jag känner mig misslyckad och bitter. Som tur var bara ibland. För det är inte kul att känna avundsjukan riva. På alla de som har nån annan att äta middag med, att glömma handla toapapper åt, att slåss om fjärrkontrollen. Osv. Jag vet att gräset säkert är gulgrönt och halvorrt där på andra sidan. Inte så där smaragdgrönt som på Wisteria Lane. Men det är svårt att se, genom tårarna.

Halsbränna.

Check.

Kunde man slippa några läskiga graviditetsgrejer? Halsbränna är läskigt värre.

Idag var jag tvungen att köpa en ny bh. Kunde inte andas i de två jag köpte i juni. Juni! Jag tog en chansning och köpte en amningsbh, fast lite för stor. Håller tummarna att jag kan pressa på mig den i januari... Bara jag kan andas nu så.

Åh fem veckor kvar i stan. För den här veckan räknas ju inte.. :)

Aj

I kroppen. Jag har fått himla ont i en fot efter den där långpromenaden i söndags, alltså förra söndagen. Det verkar inte gå över. Så då går jag konstigt och får ont i knät med. Som inte gillar tyngden av mitt nya jag. Dessutom har jag fått ont i bäckenet. Jag brukar få ont ibland om jag överanstränger mig, på två av ställena jag bröt. Nu är det mer konstant.

Jag har nog ändå tur, det tog 30 veckor. Ifall jag inte gjort det där jättejobbiga jobbet förra veckan hade jag nog klarat mig en stund till.. I morgon börjar v. 31. Galet!

Backa till 1994

Inte när det gäller allt. Men jag känner mer och mer att det här 2010-samhället är torftigt. Sociala medier - my ass. Jag har börjat hata facebook. Fast samtidigt kan jag inte gå ur, det är lite som att vara nykter på en firmafest. Facebook, sms, twitter. Alltså det ringer aldrig på min telefon längre. Om det ringer är det min syster och min mamma. That's it. Visst träffar jag folk, fika kan man inte göra via nätet. Men det är ju bara dom som bor i närområdet. Vad hände med att ringa och bara prata lite? Jag känner mig alltid som ett ufo när jag gör det. Jag ringer fortfarande folk, bara för att höra hur det är. Men jag hör att människan i andra sidan luren undrar "vad vill hon"? Det är inte legitimt att bara ringa och kolla läget. Ville du inget?? Det slutar alltid med att jag ursäktar mig, fast jag egentligen vill säga jag längtade efter dig och ville bara höra din röst.

Har nån fått barn - tryck like. Fyller nån år - skriv en rad på facebook. Är nån ledsen, glad, arg whatever - :(, :), :D, :@, :P. Det räcker. Inte.

Är det ingen mer som tycker att det är torftigt?? Jag skulle vilja prata med människor, träffa människor, ta i människor. Inte skicka fåniga hjärtan på facebook. Tänk förr, när man fick ringa upp på fasta telefoner. Jag fick sitta i kökssoffan eller ligga i mammas och pappas säng, tvinna telefonsladden. Och det gjorde jag i timmar, timmar som nu har reducerats till förkortade sms-ord. Är vi så ointresserade av varandra? Så upptagna med att rapa upp våra egna liv i text. Det känns så, som om alla är så upptagna med att berätta om sig själva att de lessnat på att läsa. Läsa är ju det nya lyssna. Men det betyder inte att folk blir hörda. Alla är för upptagna med att formulera sin senaste statusuppdatering för att hinna med att ta in andras. Och om det är för svårt, hur svårt är det inte att engagera sig i ett samtal. Lyssna in. Bara försöka förstå.

Är det bara jag som tycker att det är tyst?