måndag 22 november 2010

Sjukskriven..

... inte riktigt än, har inte träffat min läkare, men min barnmorska ordinerar det. Så jag antar att det inte stöter på patrull. Jag tror jag har världens bästa barnmorska, det har nog de flesta iof. Men min är himla omtänksam. Det blir jag glad för :)

Så i morrn ringa, boka. Och diskutera provsvar, som jag inte helt förstod. Det var fyra iaf, två i underkant och två i överkant.

Jag tog en sväng förbi pocketshop, så lite förströelse de närmsta 12 dagarna har jag. Sen ska jag sitta i min soffa i Visby och peka vart mamma ska stoppa in porslinet...

söndag 21 november 2010

Söndag i regnet

Usch, vädret i Sthlm är verkligen vidrigt idag. Sånt där kallt regn som letar sig in överallt. :(

På tisdag går jag in i v.35. Det är ju helt oundvikligt att tänka på Tonci. Jag försöker avskärma mig och tänka glada tankar, men så glider man in på sånt man inte ska tänka på. Hemska, hemska hemskheter. Jag ska lyssna på kroppen och ta det piano. Än mer än jag gjort hittills. Tror jag ska försöka vara hemma. Ska ringa till UltraGyn i morrn, kolla provsvar och höra vad de säger.

Idag ska jag åka in till stan en sväng. Jag har blivit bjuden på Afternoon tea på Rörstrandsgatan. Det ska bli intressant, vi har försökt gått dit en gång förut men då trots att jag bokade typ 2 veckor i förväg så fick vi ett knasigt bord för två vid dörren - när vi var tre. Det såg så obekvämt ut att vi gick nånannanstans.. men idag så :)

lördag 20 november 2010

Lördagkväll...

.. jag har precis varit fram och tillbaka till Cityterminalen med systern. Det var så himla många partyklädda på stan, och ikväll även om jag är dödstrött så blev jag lite sugen på en fest och en dagens eller två. Se där tänkte jag, än är jag inte uträknad :D

Det har varit två fina dagar, det är så sällan vi umgås bara hon och jag. Men det blir det nog ändring på rätt snart. I går var vi först på profylaxkursen, som egentligen var en förlossningskurs med profylaxdel. Det var verkligen jättebra att göra det tillsammans. Vi kneps och andades och masserades. Det var typ 6 andra par där. Min systers kommentar efteråt var "Vad gamla de var?!" Jaa sa jag, det är ju lite så i Sthlms innerstad. (Barnmorskorna i Gamla Stan) Man väntar på den rätte, man väntar på att göra lite karriär, det är ju bra att ha den där lägenheten, och man är runt 35 när första barnet är på g. Så får man ju bara hoppas att det funkar, att det inte är för sent, att man knatar vidare mot IVF. Hon själv hade ju varit bland de äldre på sin föräldrakurs då för 6 år sen när troll-1 kom. Hela 29 år. Men det är nog lite annorlunda i Visby.

Efteråt gick vi till Skeppsholmen, åt lunch på Moderna och gick ner i bergrummet under Östasiatiska museét och kollade på 2200 år gamla krigare i lera. Exakt vad gjorde vi i Sverige för 2200 år sen? Inget va? Sen vart det middag och film hemma. Lagom. Efter lite presentshopping i Nacka Forum idag och en film till var det hemfärd.

Nu är här lite tyst och tomt. Min syster och jag har utvecklats till personer vi gillar att hänga med. Det tycker jag är coolt och stort. Och det känns som om det bara kan bli bättre och bättre.

"Mooot Sherwoodskogen!!!"

torsdag 18 november 2010

Finbesök från ön

Nu sitter min syster på färjan över. Den har inte ens gått ännu, får vänta i en evighet tills hon kommer hit. Men hit kommer hon! I morrn ska vi gå på sista föräldraträffen. Profylaxandas. The odd ones out. Men det är ju Sthlm, alla kommer anstränga sig för att verka som om det är hur vanligt som helst.

Sen ska vi förhoppningsvis gå och kika på Terrakottakrigarna från Kina. De vill jag se. Jag har mått lite kasst idag, hemma från jobbet, ordinerad vila. Men nu är det bättre, en långsam promenad till Skeppsholmen klarar jag hoppas jag. Har de rest ända från Kina liksom...

Så ska jag inhandla ett par fejk-uggs. Inte för att jag tycker de är fantastiska precis, men mina vinterkängor är så tunga. Orka släpa 5kg Sorel uppför trapporna. Så det är jag och kidsen som ska hasa runt i de där fejkisarna.

Trevlig kväll på er allihopa! Vi ska äta varma mackor och kramas och skratta lite hoppas jag. :)

onsdag 17 november 2010

Award :)


Jag fick för ett tag sen en award av Mirakelmamman, en sån söt med körsbär på. :)

Man ska lägga in en bild som betyder mycket, nämna tre saker man gillar och sprida awarden till 5 andra. Den där sista biten är jag så usel på, jag får väljar-ångest värre än på valdagen. Alla bloggar jag följer är intressanta, fina, roliga etc.

Men en bild! En bild från i somras:



Trollen och en av deras kompisar badar i Gnisvärd. Det var en av mina sista semesterdagar och den var perfekt. Jag hade börjat må bättre, och det var soligt och fint. Vattnet var klart och supervarmt. Lite småvågor, som var större för vissa. Jag älskar den här bilden för jag älskar de små trollen, och jag älskar att bada, jag älskar havet. Saltsjön är inte havet. Om man inte ser horisonten så räknas det inte. Bland det första jag ska göra när jag flyttat ner, om vädret inte är anskrämligt, är att ta mig till havet - och andas.

Tre grejer jag gillar:

Fotmassage! De e grejer de. En av de bästa grejerna med mitt senaste förhållande var att han verkade aldrig tröttna på att massera mina fötter. När vi låg i soffan, han kollade på fotboll och jag kollade på Weeds på laptopen. Kläm-kläm-kläm. Jag vill gå på pedikyr så fort jag kan i vår, massera och fila...

Varma mackor! I ugn. Jag har ett sånt där mackjärn, men jag gillar när de blir så där knapriga i ugnen. Det är godast. Helst med svampröra på. Mm-mm..

Loppisfynd! Åh vad det är roligt att hitta riktigt fina gamla tallrikar från Rörstrand. Eller en duk som någon broderat på för länge sen. Eller bara en pocketbok jag inte läst som kostar en femma. Som en skattjakt varje gång. Som i somras när jag hittade 12 st koppar och fat från Gustavsberg. I en låda på Kupan i Hemse, hela lådan kostade 100 spänn. Fy farao vilket klipp.

De var det hela. Nu ska jag ringa mamma, för att berätta att Bambi är en kille. (Om inte barnmorskan var helt ute och cyklade förstås... ) Hans förnamn tänkte jag suga lite på ett tag till, men i andranamn vill jag att han ska heta Einar efter morfar. Fiskar-morfar med många barn som dog när jag var 6-7. Som jag knappt förstod vad han sa för hans gotländska var så bred. Men som hade en sån spännande kammare, hans sovrum man fick lov att gå in i. Där fanns spännande grejer som en motionscykel han nog aldrig använde. Och en lukt av rök..? Rökte morfar? Jag minns inte. Jag minns att jag hade strumpbyxor på mig på begravningen, under mina finbyxor. Det var snö på marken. Tror jag. Eller var det en annan begravning? Strumpbyxorna kliade i alla fall.

tisdag 16 november 2010

Hög puls

Fint blodtryck men förhöjd puls. Hur går det ihop? Ingen aning..

EKG var en upplevelse. Halvnaken, elektroder över hela bröstkorgen, vid handlederna och anklarna. Det kändes inget. Normal puls ligger mellan 60-90, och är man gravid är det inget ovanligt att pulsen ligger i den övre skalan, eller tom lite över 90. Min låg på 109.

Så de drog lite blod, och jag får en remiss tillbaka till UltraGyn, allmänläkaren ville utesluta struma men ville också att en läkare med mer koll på foster skulle kika på provsvaren. För att avgöra hur det påverkar Bambi. Alla prover hos bm har ju varit jättefina, så förhoppningsvis inte alls.

Det finns ju två varianter av struma, överproduktion av köldkörtelhormon eller underproduktion. I mitt fall skulle det i så fall vara överproduktion. Hoppas verkligen inte. En vän till mig har fått det utan graviditet och hon har varit sjukskriven sen i våras nån gång.

Kanske blir det medicinering, kanske blir det hemgång lite tidigare än jag tänkt. Det är ju bara 3 veckor kvar nu ändå, men säger de stanna hemma så är det klart jag gör det.

söndag 14 november 2010

Fars dag

Har läst så många inlägg idag som handlar om fäder. Fars dag. Blev förånad att läsa att det faktiskt inte var handlarna som instiftade dagen. Däremot flyttade de den för att passa bättre ihop med handeln vs Mors dag. Men ursprunget är en kvinna som helt enkelt ville hedra sin far som uppfostrat henne och hennes fem syskon efter moderns död på 1910-talet. Hedra far.

Jag skrev en hälsning på min fars fb-wall. Jajjebox. Pappan har fb. Ganska nyligen införskaffat. Där kan man även läsa hans nuvarande hemort, nån bergsby i Thailand. Han har typ 15 vänner på fb. Hoppas han har fler irl. Vi har inte så mycket kontakt. Jag är kluven till min pappa. Han var fixar-pappan. Han som lagade middan. När jag gick på gymnasiet och hade dryga skoldagar så mockade han för mina två hästar om kvällarna. Han har kört runt mig och mina möbler i hela Sverige. När jag har hoppat från skola till skola. Fixat. Borrat. Skruvat.

Han var inte pappan som var där känslomässigt. Han sa aldrig "jag älskar dig", möjligtvis med minst 2 promille i blodet. Han hade mindevärdeskomplex som gjorde honom elak ibland. Mot mamma. Mindevärdeskomplex som gjorde att han var tvungen att vara lite bättre. Lite smartare. Liksom. Det rann över på oss. Eller mig ska jag säga. Det här är ju mina tankar, inte min systers. Han gjorde i alla fall bara vad farmor och farfar gjort. Hålla brasan under Jante levande.

Så kom den där julen. Skilsmässojulen. Han ville skiljas, han ville sälja huset, han ville flytta utomlands. Han ville slänga, och bränna. Ut med det gamla och in med det nya. Bort, bort, bort.

Jag var 28 när han flyttade för drygt fem år sen. Vuxen. Det var himla underligt. Han har varit hemma två ggr sen dess. Nu är vår kontakt reducerad till sms. Han har nyligen upptäckt Skype, vill att vi skypar. Vad ska vi säga? Inget blir väl lättare för att vi ser varandra? Om han ändå hade sett mig när jag var 8 bast.

Så Fars dag för mig är inte tårta. Inte tofflor och koftor i mjuka paket. Ingen middag. Utan det ynkligaste kommunikationsmedlet ever. Ett grattis på fb.

Som ni fattat så är det här fortfarande något jag är arg på. Jag är jäkligt arg på farmor och farfar. Två så socialt familjeokompetenta personer. Att de skulle hitta varandra och producera en sån rasande mängd trasiga personer. Av min farsas alla syskon så finns det ju ingen som är normal.

Jag är arg att pappa inte har kunnat ta ansvar för sina egna brister. Jag vet att han inte ser alla, eller har grova förklaringar för dom. Alla har ryggsäckar. Det är om man vägrar att inse att man har eget ansvar i hurdan man är som jag bara ilsknar rejält på.

Jag försökte kommunicera vad jag kände, en gång. Jag är rätt dålig på kommunikation med. Men jag skrev ett långt, långt sorts brev. Som jag efter många om och men postade. Lagom till min 30-årsdag, för 3 år sen. Då han faktiskt var i Sverige. Men han tog aldrig färjan över. "Det var för jobbigt, för krångligt." Pappan som kan flytta till andra sidan jordklotet för sex. Kan inte åka gotlandsfärja, sova hos sin bror i stan, när hans yngsta dotter fyller 30. Håhåjaja. Iaf brev. Kommunikation. Jag hörde aldrig något om det. Förren för ungefär exakt ett år sen. När jag fick reda på att han diskuterat det med min kusin. En alkis till en annan. För medhåll är ju ens bästa vän ifall man har lite unket samvete över något. Och han kom tydligen fram till att det var inget han behövde prata med mig om.

Mamma, för jag vet att du läser. Jag är som sagt var kluven. Och om jag skulle beskriva min uppväxt med ett ord för en främling skulle jag säga: fin. Och det var den med. Och jag tycker att både jag och min syster utvecklades till riktigt fina personer. :)

Och du, som medberoende till pappas alkoholmissbruk, medberoende till någon så avskild från sina egna känslor - kunde antagligen inte ha gjort annorlunda då. Med skilsmässan kom du fram på ett annat sätt, jag är otroligt stolt över dig. Du är av segt, segt virke. :)

Jag är också svår. Jag har massa pappaegenskaper i mig. Jag gillar dom inte särskilt mycket. Jag försöker vända dom, göra dem annorlunda, slipa av dom. Jag vill för allt i världen, inte föra dom vidare. Jag tänker att när jag landat hemma, när allt ordnat sig. När barnet kommit, när vi lärt känna varandra och skaffat rutiner. Nångång i vår. Ska jag ringa nån och boka tid. Ta itu med den här ilskan. Mormor kanske vill köra runt kvarteren med barnvagnen under tiden.

Oj vad långt det blev. Jag hade egentligen tänkt skriva om Bambi, och avsaknaden av pappa för Bambi. Och hur jag är rädd för att det kommer bli en issue. Men så läser jag igenom det här och tänker. Att ha en pappa - kan också vara en issue. Inget är enkelt.

Men något som jag hoppas med framtiden, är att kunna kommunicera med Bambi ordentligt. Att säga ofta, ofta "jag älskar dig". Ge Bambi självförtroende, egenvärde, vetskap om att det finns ingen gräns för drömmar. Ingen gräns för möjligheter. Och aldrig, a-l-d-r-i-g, kommer Jante in i vårt hem.