Jag funderar på att vara "sjuk" i morrn. Allvarligt sjuk.
torsdag 17 juni 2010
Sjunger svärordsvisan
Idag var en sån där överjävlig dag. Inget speciellt hände. Men jag har som bara massa irritation innuti. Och det blir väl inte bättre av att man drogar sig. Eller att det inte finns någon luftkonditionering på jobbet. Vi har haft 27-28 grader idag och syrenivån farligt nära svimma. För mycket att göra. Orkar inte vara trevlig. Hamnade i nån slags sommarkalasfestkordinatorroll helt utan vilje, och får dåligt samvete för att snobbrestaurangen kräver att vi alla förbeställer, och förbeställer exakt samma meny. Vad är det för himla service?! Vi kommer ju lätt spendera en 15 000 pix, borde vi inte få välja fritt från menyn?? Droppen som fick kamelens rygg att knäckas: folks totala oförmåga att göra simpla saker. När sopkorgen under diskbänken är full, byter man inte påse då??? Nej man tar en ny, lägger lite sopor i den och hänger på dörrhandtaget? Eller...?
onsdag 16 juni 2010
tips?

Jag har en last. TV-serier. Och då i mitt tycke kvalitéts tv-serier. Ni vet de där som poppat upp de senaste 10 åren och som är härligt oförutsägbara och framåtgående. Huvudkaraktärer kan helt plötsligt bli avrättade och folk skiljer sig på riktigt. De har helt enkelt känslor från verkligheten. De gör misstag, pinsamma saker och sånt de ångrar. Det är bra skit.
Six feet Under, the Sopranos (tänkte tom köpa Carmella Sopranos kokbok, hehe), the Wire (3e o 4e säsongen var bland det bästa jag sett), Weeds (fast sista säsongen ballade ju allt ur), Californication (Hank är ju den där mannen vi hatar att älska), In treatment, True Blood (ja men jag köper vampyrdelen), Pacific funkar, Gamla fina Twin Peaks (1a och halva andra säsongen - sen blir det för skruvat)...
Jag har sparat Treme till semestern, det är skaparna av the wires nya som utspelar sig i New Orleans efter Katrina. Och jag klurar på att faktiskt köpa Lost-boxen nu när den äntligen är slut. De tappade mig första säsongen när isbjörnarna dök upp men jag tror att får man hela historien så blir det en pärla.
Nån som har något annat tips?? Jag är alltid på jakt efter nån ny serie, det är så himla mycket roligare att följa en serie än att kola film.. jag vet.. det är något med det korta formatet. Och det långa. Man får återkomma. Allvarligt så sörjde jag när min favorit karaktär i the wire blev fimpad i sista säsongen. Jag vet, nu kommer minst hälften av er tänka, nutter.. men det gööör inget. TV-serier är en rätt oförarglig drog. Och på sommaren kan man ju sitta på altanen med hörlurar en onsdagkväll när man ändå är för trött för att vara social. Perfekt.. :)
måndag 14 juni 2010
Ibland är det svårt att vara glad
Pratade med en mycket god vän idag. Och hon sa "Det är svårt att vara glad när man mår illa, oroa dig inte, du kommer vara glad sen."
För just nu är jag mest trött och less. Och det känns inte helt okej att ens tänka det. Men det är svårt att vara glad, när det är kämpigt att ta sig ur sängen om mornarna.
Det betyder ju inte att det är fel på något vis, bara att jag önskar att min kropp kunde hänga med. Men sen är det ett berg av uppgifter på jobbet, så där mycket så att dagarna fram till semestern bara kommer att rinna iväg. Kanske en och annan helgdag kommer ryka. Det känns fruktansvärt jobbigt.
Önskar jag kunde krypa ner under täcket och vakna upp v.29. I en husvagn parkerad på finaste gården i Lau, med hästarna runt knuten och havet knappa kilometern bort. Med en ny fräsch hög pocketar och datorn laddad med serier för sena sommarnätter. Fi fan vad skönt.

söndag 13 juni 2010
Lite garagepunkrock en söndag kanske...?
jag veeet... två inlägg på en timme? Men så blir det när man jobbar hemifrån en söndag. Man ska ju helga vilodagen liksom. Iaf som sällskap en konsert.. ifall ni också behöver sällskap:
Jag är lite sugen på att gå på Way out west i år, många av banden som snurrar i min Spotify komer höras. Gossip är inte bokade, men de är min definitiva drömbokning. Då är det jag som plockar fram spenderarbyxan.
Etiketter:
bra musik.,
söndagsjobb,
the Gossip,
tråkig söndag
4-kantig värld.
Jag har skrivit om hysterin kring det här förut, men måste ändå länka till Teas inlägg.
Jag blir som så trött på alla antaganden!
lördag 12 juni 2010
Det här med tjärlek
Ett slags vemod. Ja men ja, jag är gammal nog att inte riktigt tro på filmversioner av kärlek. Men man kan ju önska sig iaf. Jag har kollat en del på en tv-serie senaste tiden. Den är inte fantastisk, men underhållande. Inte särskilt realistisk, men färgglad. Där har vi en hjälte och hans x-flickvän. Mycket gamla känslor. Och i senaste avsnittet var det en frekvens när han trodde att hon var död. Hon gick in ett hus som brann upp, och han kom dit efter det var övertänt. Allvar liksom. Men så när han kom hem till sin lägenhet så satt hon vid köksbordet. Den lättnad, ömhet etc han visade.. ja den sitter kvar i mig idag. Det är ju bara en fånig tv-serie.
Vissa dagar är det lättare att vara ensam än andra. Nu ska jag muntra upp mig med fruktsallad och grädde. För idag är dagen när jag faktiskt har varit sugen på saker. Halleluja.
onsdag 9 juni 2010
NUP & KUB
Högst individuellt beslut. Testa eller inte testa. Jag har inte tänkt så mycket på det. Misstänker att jag inte kommer erbjudas testet, jag är en hårsmån från åldersgränsen. Fast jag är 33. Jag tänker så här, och återigen - det här är hur jag som individ tänker, det innebär inte att det är rätt eller fel för någon annan. Väldigt individuellt alltså.
Men inga test. Nope, ney, never. Varför? Det kan vara 1000 fel på mitt barn. Eller inget. Om jag gör de där testerna så får jag enbart reda på om barnet har downs syndrom eller inte. Inget av de andra nästan 1000:en felen.
Jag har hängt en del med förståndshandikappade och rörelsehindrade personer, genom att jag varit engagerad i en förening. Åkt på läger med alla sorters människor. Visst när jag var liten så var det skrämmande med människor som inte föll inom ramen för normalbegåvade. Jag kunde inte läsa dem, de kändes nyckfulla och ibland sjövilda. Det är ju det där att man känner sig lugn med saker man känner igen, männskor med samma känslospann som en själv. Iaf det var barn och ungdomar med med olika handikapp, och jag måste säga att downs syndrom - är i den lättare änden av en sorts skala. Om man kan gradera handikapp.
Jag har även en kusin, som snart fyller 40 tror jag. Borde verkligen ha lite bättre koll. Iaf, hon är född sist av trillingar. Det var inte bästa dealen. Pga syrebrist så är hon idag multihandikappad, vad jag har förstått är hon mentalt kanske 4-5år. Hon har alltid varit rullstolsbunden. Behövt assistenter för varenda liten grej. Inget test i världen hade kunnat förutse det. Visserligen hade man nog idag inte chansat på naturlig förlossning, det hade nog varit ett garanterat snitt. Men ni fattar vad jag menar.
Det här barnet har kostat mig en himla massa energi, redan innan det föds. Jag tänker inte testa det för en enda grej, för att sedan ställas inför valet att föda eller abortera. Självklart så hoppas jag att det är så friskt ett barn bara kan vara.
Etiketter:
abortera,
förståndshandikapp,
KUB,
NUP,
testa
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
