söndag 21 mars 2010

Söndagsdansen

Metric – Gold Guns Girls
Justin Timberlake – SexyBack - Main Version - Explicit

Vad gör man när man är sjukt danssugen, klockan 14 en söndageftermiddag? Man sitter framför sin dator och pratar med en av sina bästa danskompisar som nu bor i malmö. Skickar länkar fram och tillbaka, och skriver "lyssna på det häääär!" och tar några hoppsa-skutt av glädje. Minns den tiden vi delade en etta på 20 kvadrat. Och dansade. Allt är ju rätt bra trots att snön vräker ner i Stockholm. När man har värmen i Malmö. Cy, du är fin du. Du och S på Söder, också en fantastisk dansig rumskompis. Cut copy för Cy, och Justin för Söderbönan. Tanzen!!


lördag 20 mars 2010

BMI

Det här inlägget har legat o grott ett tag. Jag letade bilder på nätet, men inget passade riktigt. Jag vill egentligen inte läga upp bilder på mig själv. Jag vill gärna att bloggen ska vara min avlastning, min pratbubbla, en plats där jag kan gömma mig men ändå andas. Men beskuren så funkar det.

Den här bilden är 6 år gammal. Jag gick på en fotoskola - därav den fantastiskt sunkiga dubbelexponeringen som jag dessutom scannat upp och ner. Jag var involverade med mannen i gula tröjan. Det var roligt, men lite destruktivt. Eller jag var på fel plats mentalt just då. Iallafall. Det här skulle inte handla om fotoskolor eller män i mitt liv. Utan om vikt.

Den här bilden är tagen när jag vägde som minst. 60-61kg. På tok för lite. Jag är rätt lång.

Jag har nu, när jag är snart 33 en hyfsat sund relation till mat. Men det går upp och ner. Det började nog med att jag blev kär. Och sambo. Bägge var vi oerfarna kockar och fattiga studenter. Och i porten mitt emot låg en pizzeria. Jag gick upp 15kg. Och trivdes inte alls. Så jag gick med i sekten Viktväktarna. Och det var nog där jag började min uppochnervända syn på mat. Jag gick ner de 15 kilona plus 15 till. Det var berusande. Alla kommentarerna. Nyckelben som spretade iväg. Kindben som blev skarpa och vassa. Höftben som blev ömma av jeans och skärp. I början var det enkelt, guldstjärnor på möten och applåder. Sen blev det svårare, antagligen när jag passerade den vikt som min kropp gillade. Seger när jag gick och la mig hungrig och vågen hoppat ett snäpp till ner på morgonen. Seger. Som blandades med de kvällar när jag bara inte kunde sluta äta. När jag tillslut knappt kunde somna av mättnad. Som tur var är det äckligaste jag vet att kräkas. Så det var aldrig en utväg.

Men nu då? Att jag börjat tänka på det här mer och mer igen, är för att jag det senaste året varit noga med att äta bra. Men av olika anledningar har jag gått upp i vikt, slappat med träning, haft sällskap (inget är så förödande som pojkvän - för mig). Och nu väger jag lite för mycket. Det ger mig ångest, inte så mycket utseende som rädsla för att det ska påverka mina chanser negativt. Kroppen har en trivselvikt, det är jag övertygad om. Och min passerade jag för några kilon sen. Jag är dålig på att gå ner i vikt utan att banta, jag hamnar lätt i det där belöningsmönstret. Den duktiga tjejen som somnar med hunger och vaknar med hunger. Sjukt osunt. Mest rädd är jag ändå att jag ska föra det här beteendet vidare.

fredag 19 mars 2010

Akupunkturstrul


Är lite opepp. Och ikväll på akupunkturen träffade Dr Ma rakt i nerven (nerverna? nerv-högen? nerv-trasslet?) mellan tummen och pekfingret på höger hand. Den är svullen och stel och gör himla ont just nu. Lite otrevligt slut på dagen. Eftersom det har hänt tidigare misstänker jag att det kommer utveckla sig till en underlig träningsvärksliknande känsla. Nära till kramp när man sträcker för mycket. Usch. Fast det finns ju värre saker, jag är bara lite sur och gnällig ikväll. Men en bra grej var att hon sa att from nästa vecka ska jag bara komma en gång i veckan. Jag har gått 10 ggr och då kan man lugna ner tempot lite. Verkar toppen rent ekonomiskt. Idag gjorde nålarna i magen lite ont. Det brukar de inte göra. Undrar om det har med ägglossning att göra..? Det är dags i morrn eller övermorrn. Men som sagt ingen resa. Jag ska göra så lite som möjligt. Ligga i soffan o läsa, ta en promenad till Nyckelviken. Undrar om deras lamm har lammat? Det vore mysigt att hälsa på lite lammungar. Dr Ma tyckte att jag skulle äta lamm med. Lamm och purjolök är bra för hormonerna. Jag som inte ätit kött på 4 år. Inte för att jag inte gillar det. Mer av miljömedvetna och en smula solkigt etiska skäl. Men i krig är alla medel tillåtna. Så lamm har det faktiskt redan blivit. Men inte hoppiga, skuttiga igenkännbara lammungar. Bara inplastade tråg från ICA Maxi. Nån måtta får det va.

torsdag 18 mars 2010

Lantis-besök!!

Vinkade av min syster för ett par timmar sen, hon har haft en minisemester i storstan. Hela 36h ungefär. Men oj vad vi hann med grejer. Slutade lite tidigare igår från jobbet, åt middag på Chutney och sen var det konsert på Göta Lejon. Just, konsert inte musikal. Annars är det ett välkänt fenomen att folk far från ön till storstan för ett besök på Göta Lejon. Men icke. Musikaler är inte min grej, men det är ju ett helt annat inlägg. Iaf, konsert. Sopihe Zelmani, och det var precis som jag tänkt mig. Inga skrällar, bara trivsamt. Jag panikade lite i början pga en mycket lång man i sätet framför, en mycket stor man i sätet bredvid (som näsandades i mitt öra) och ytterligare en lång man i sätet bakom som trummade med knäna mot mitt ryggstöd. Trum-trum-trum. Men det löste sig fint till slut.
Idag tog jag en semesterdag och vi sov länge, åt frukost länge, shoppade lite (troll 1 och troll 2 ska få lite storstadspresenter) och såg Alice i Underlandet i 3D. Jag gillar verkligen 3D. Gillar verkligen inte att jag har egna glajjor. Blir lite tårta på tårta...
Men det viktiga då. Jag är så glad att jag har min syster. En riktig toppen sån. Och allt som varit jobbigt för henne börjar se riktigt ljust ut. Hon är glad och det gör mig varm, och öm i hjärtat.

tisdag 16 mars 2010

Ut onda andar, ut!

Okej riktigt så här gick det inte till... Var hos Elsie ikväll efter jobbet. Hon föreslog en mild variant av zonterapi, mest som en sorts fotmassage plus en "Förkylningsmassage" - vilket innebar en ansiktsmassage. Allt sker utan oljor. Så lite rufft och hela tiden är det ju olika punkter hon letar upp. Det var ganska avslappnande, ansiktsvarianten lite mer hårdhänt än fotmassagen. Men fotmassage är ju min svaga punkt.
Saknar M, han gav mig fotmassage i tv-soffan. Ganska ofta helt utan att jag bad om det. Vi ses fortfarande sporadiskt men under mycket mer formella omständigheter Ingen fotmassage inte. Det har varit ganska okej, tills för ungefär två veckor sen. Jag saknar tvåsamheten lite. Mest närheten. Jag är väl lite tjejig, eller praktisk kanske - bra sex kan man ordna själv men plötslig ömhet från en annan människa är svårare. Det känns underligt att den person som tagit mest i mig det här decenniet är min zonterapeut. Och de som sett mig halvnaken flest gånger är definitivt min akupunktör och hennes assistent. Tjo-hoo liksom.

söndag 14 mars 2010

Insomnia

Efter en vecka i sängen har min sovklocka helt ballat ur. Ännu är jag på rätt sida midnatt, men klarvaken. Har försökt med olika avslappningsknep, men med dåligt resultat. Istället trängs och trasslar alla tankarna ihop sig. En dålig grej med laptop är att man plockar lätt fram den, när man försöker sova och googlar på saker av vikt. Och den senaste veckan har jag surfat runt på olika bloggar som berör samma längtan som min. Det är både upplyftande och förödande. Gud vad många därute som har kämpat och fortfarande kämpar. Starka, trötta, glada, sorgsna, härliga, förbjudna känslor som yr runt därute i bloggrymden. Jag vet inte om det är bra eller dåligt för mig just nu, men det kan inte hjälpas. Det är värsta drogen. Det är en skum känsla. Att man vill så gärna läsa de lyckade historierna för då tänker man att wow - det kan lyckas, samtidigt som man inte vill läsa dem för då tänker man fan - så där kommer det aldrig bli. Men just nu är den förbjuden. Tanken att det inte kommer gå. Den stoppar jag långt ner i säcken tillsammans med tankarna om rättvisa vs orättvisa. För något sånt finns inte. Världen funkar inte så. Det är bara slump. Det ligger ingen orättvisa i att den och den får barn och jag inte. Det kan ligga mycket sorg i det, men om jag väljer att tänka att det är orättvist så väljer jag fel väg. Då hamnar jag på den där lilla arga stigen, som blir snårig och jävligt ensam. Istället för att säga Varför just jag? Så får jag säga Varför inte jag? Vad är det som särskiljer mig så att jag inte skulle drabbas? Och då finns bara... inget. Bara slump.

fredag 12 mars 2010

Sånt man äter

Idag, 4:e dagen sjukstuga fick jag ett sms helt plötsligt. "om 5 min finns en liten present vid din brevlåda". Nä men :) Det var en jättefin överrraskning och supersmaskigt, precis vad jag behövde efter 4:a dagars självömkan. Tack Å!!! :)

Annat jag äter:

1. Bidrottning gelé. 2ggr per dag.
2. Maca-kapslar. 3 ggr per dag.
3. Järn. 1 ggn per dag (och wow - effekt!)
4. Mivi-total. 2ggr per dag.
5. Dr Ma's svamp och bark te. 1 ggn per dag.
6. Goji-bär. 20 st 2 ggr per dag.
7. Fiskolja. 1 ggn per dag.

Och ja, fiskoljan ger mig otroligt dåligt samvete! Den är den första jag slutar med när jag kan. Och bidrottninggelén. Kan inte tänka mig att det finns ett humant sätt att samla ihop den på...