Gravida magar överallt. Minst tio på Facebooklistan som blivit föräldrar sen i somras. Tre-fyra i min närmaste krets. Jag orkar snart inte säga "Grattis!" "Gud vad kul!" Och jag orkar definitivt inte lyssna när de gnäller om hur trötta de är. Klart att de får lov att gnälla. Att ventilera och berätta om alla de där små fantastiska sakerna som händer därhemma. Till någon annan. Och det gör mig sorgsen att jag inte orkar lyssna. Det är så stort så stort. tisdag 13 oktober 2009
"Hur mång-a barn får jag när jag blir stor!"
Gravida magar överallt. Minst tio på Facebooklistan som blivit föräldrar sen i somras. Tre-fyra i min närmaste krets. Jag orkar snart inte säga "Grattis!" "Gud vad kul!" Och jag orkar definitivt inte lyssna när de gnäller om hur trötta de är. Klart att de får lov att gnälla. Att ventilera och berätta om alla de där små fantastiska sakerna som händer därhemma. Till någon annan. Och det gör mig sorgsen att jag inte orkar lyssna. Det är så stort så stort. tisdag 29 september 2009
Att välja och välja bort är så vansinnigt svårt

När man bestämt sig så lägger nån ut snubbeltråd, bygger en mur, kastar ut fartänglar. Jävlas. Även om det är på ett fint sätt i form av en människa jag gillar och saknar när jag inte är inom räckhåll så nog f-a-n är det snubbeltråd. Hela det här året har jag haft ett mål, en riktning. Så i juni dyker han upp. Mannen som är snubbeltråden. Mannen som jag tycker om och som tycker om mig. Fantastiskt tänker ni. Jag är ensam, han är ensam - askungeslut på det hela. Eller inte.
Han är inte "mentalt redo". Han måste hitta sig själv först. Han vill gärna vara med mig -planlöst.
Jag hade kunnat vänta på honom, men även om jag inte hoppas det så känns väntan på honom oändlig. Och så länge kan jag inte vänta. Jag har börjat välja bort honom. När jag kommer på mig med att tänka framtid - då är han inte med. Kanske i periferin men inte dagligen. Men hur ska jag kunna avsluta det?
onsdag 12 augusti 2009
tick-tack tick-tack

Det är höst i luften. Märkligt vad fort det kan gå. I söndags badade jag. Det kanske bara är en tillfälligt höstinslag. Det är ju fortfarande augusti. Men jag har inget mot hösten, jag kan längta efter tjocka stickade tröjor, röda löv, eld i kaminen i köket, långpromenader i krispig luft osv. Jag gillar årstider.
Jag såg att mitt första inlägg är från februari. Tiden rusar på helt i sin egen vansinnig takt. Sen sist då? Jag har varit i Köpenhamn, på mitt journalsamtal. Det var en varm dag, en vän följde med över sundet. Hon följde med mig hela vägen, det var fint och till stor hjälp - när mina frågor tog slut fyllde hon på. Barnmorskan var svensk som tur var, skånska förstår jag begripligt - danska knappt alls. Det som tog upp störst plats var anonym vs öppen donator. Jag väljer öppen. Det behöver inte vara rätt för alla. Det är en svår fråga, men jag tänker att om det var jag - då hade jag velat veta mer än längd, hårfärg, ögonfärg, blodgrupp och sysselsättning vid donationstillfälle. Men det är just bara det som kommer finnas tillgängligt i 18 år.
Det var väldigt märkligt. Att gå därifrån med en lista i handen. Tänkbara donatorer. Tänkbara män som säkert donerar av olika anledningar. Men jag säger tack. Tack för att ni hjälper till.
tisdag 16 juni 2009
tisdag 9 juni 2009
så lätt att missförstå.
Åh vad jag är trött. Klockan är sent. Men jag är som trött in i märgen. Att jag vill genomgå en insemination är inget jag pratar obehindrat om. Det är svårt. Och stort. Och jag har inte berättat för min mamma ännu. Min syster vet och är den finaste. Vad hindrar då? Jag vill inte att DU sorterar in mig i en låda. Stoppar mig i ett fack. Tycker att det är olämpligt eller modigt. Jag vill att du inte bryr dig. Att du inte höjer ditt ögonbryn. Jag vill att du rycker på axlarna. Jag står inte på barikaden. Jag höjer inte näven. Jag tänker inte slåss för för att svenska kvinnor - alla svenska kvinnor, ska få hjälp i Sverige. Jag önskar bara vara en liten del i hjulet som för det hela framåt. Mitt mål är inte att alla ska få samma rättigheter och skyldigheter. Mitt mål är att få hälla upp frukostflingor till en morgonsur liten person. Som senare kramar mig och säger Mamma. Bara för att jag i landet Lagom sticker ut, för att jag inte träffat någon att dela det med betyder det inte att jag inte har rätt att gå gatan fram utan att DU tänker bu eller bä. Skit i mig. Jag gör det här av totalt egoistiska skäl. Precis som ALLA ANDRA. Alla andra som väljer att bli gravida. Och skulle det vara så att samhället rör sig en liten smula framåt på grund av mig så bra! Fantastiskt! Men förvänta dig inga brandtal. Låt mig bara vara precis som DU och de andra. Det är så lätt att missförstå. Ofta i välvilja. Att vilja vara så där fint fördomsfri och uppmuntrande. Att humma och f-ö-r-s-t-å. När tanken bara går halvvägs fram. Så strunta bara i mig. Jag vill bara hälla upp frukostflingor.
tisdag 2 juni 2009
Juni-rapport

Jag vet. Så här ser inte polyper ut. De ser rätt osmakliga ut, vad jag förstått. Ej lämpade för estetisk bild. Men de har någon slags blommkänsla. Därav rosorna. Jag har bara en polyp, den sitter på bakre väggen av livmodern, där ägg ska fästa. Jag föreställer mig att det är rätt trångt, så jag tänkte att rosorna passade in. Hur som helst. Git studerade mina ultraljudsbilder (efter att ha varit onåbar i tre veckor då jag tänkt malingt, malingt, malingt) och bestämde på en sekund att jag bör operera bort den. Polyper i livmodern är en faktor man kontrollerar om en kvinna får missfall. Så hon har remitterat mig till Sabbatsberg i Sthlm. Där de knappast kommer pressa in mig i ett semesterstängt schema. Så jag förbereder mig på - väntan.
Men i väntan på enkel kirurgi på Sabbatsberg så har jag bestämt att åka till Köpenhamn och göra mitt journalsamtal. Som ett steg på vägen. Vad jag har förstått så krävs det bara någon månads återhämtning efter operation, slemhinnorna där är vana att läka. Kroppen är fantastisk! :)
ps. Har fått min journal nu. Allvarligt. Hur svårt kan det vara att skriva så att vanligt folk förstår? Iaf är allt Negativt som ska vara det. Och immunt. Så utöver alien-utväxten i livmodern är jag i toppform. Skönt att veta eftersom HIV har kommit mig närmare än jag tänkt, nej inte sexuellt (vad jag vet) men socialt - en släkting till en vän. Och alla, alla, alla borde ta bättre vara på sig.
onsdag 13 maj 2009
Vår i luften. Polyper i livmodern.

Precis. Det är nästan sommar nu. Körsbärstträden har blommat ut. Och jag gjorde en undersökning av mina äggledare idag hos en specialist på typ.. äggledare. De var superfina tydligen. Jag följde hennes arbete via skärm på väggen. Fast ibland valde jag att titta upp på de virkade konstverken i taket. De var nog lite Sydamerikanskt indianinspirerade. Små färgglada moln högt ovanför mina nakna knän.
Så fina äggledare. Men tydligen har jag en polyp på bakre livmoderväggen. Vilket gör att det kan bli svårt för ägg att fästa. Men det ska tydligen Git avgöra, om den måste tas bort. Så tillbaka till Git i Gamla Stan igen. För tredje gången.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

