Åh vad jag är trött. Klockan är sent. Men jag är som trött in i märgen. Att jag vill genomgå en insemination är inget jag pratar obehindrat om. Det är svårt. Och stort. Och jag har inte berättat för min mamma ännu. Min syster vet och är den finaste. Vad hindrar då? Jag vill inte att DU sorterar in mig i en låda. Stoppar mig i ett fack. Tycker att det är olämpligt eller modigt. Jag vill att du inte bryr dig. Att du inte höjer ditt ögonbryn. Jag vill att du rycker på axlarna. Jag står inte på barikaden. Jag höjer inte näven. Jag tänker inte slåss för för att svenska kvinnor - alla svenska kvinnor, ska få hjälp i Sverige. Jag önskar bara vara en liten del i hjulet som för det hela framåt. Mitt mål är inte att alla ska få samma rättigheter och skyldigheter. Mitt mål är att få hälla upp frukostflingor till en morgonsur liten person. Som senare kramar mig och säger Mamma. Bara för att jag i landet Lagom sticker ut, för att jag inte träffat någon att dela det med betyder det inte att jag inte har rätt att gå gatan fram utan att DU tänker bu eller bä. Skit i mig. Jag gör det här av totalt egoistiska skäl. Precis som ALLA ANDRA. Alla andra som väljer att bli gravida. Och skulle det vara så att samhället rör sig en liten smula framåt på grund av mig så bra! Fantastiskt! Men förvänta dig inga brandtal. Låt mig bara vara precis som DU och de andra. Det är så lätt att missförstå. Ofta i välvilja. Att vilja vara så där fint fördomsfri och uppmuntrande. Att humma och f-ö-r-s-t-å. När tanken bara går halvvägs fram. Så strunta bara i mig. Jag vill bara hälla upp frukostflingor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar