Jag hade fått den här kommentaren i mitt förra inlägg:
Hmm. Ja och nej. Alltså nej inte ur vissa aspekter. Ja ur vissa. Ja när det gäller barn. Nej när det gäller vuxna med redan utformade könsidentiteter. (fast det finns kryphål där med). Och jag vill poängtera att det här är min åsikt. Sen är jag ju medveten om att det inte är allas åsikt. Först skulle jag vilja bara säga att jag gillar inte svenskans uttryck när det kommer till kön (biologiskt kön) och genus (könsidentidet), engelskans sex och gender är mer korrekt på nått vis. Hur som. Har färg med genus att göra? Kan färg påverka en persons genus?Absolut.
Jag hittade en annan blogg-tråd som handlade om det här, och här är ett av svaren (klicka för förstoring):
Jag tror absolut att färg påverkar hur barnet blir bemött. Speciellt små barn, bebisar skiljer sig inte så mycket åt vid första anblicken. Självklart är barnet unikt och speciellt på alla sätt och vis, men nyfödda som inte ännu utvecklat tal eller särskilt mycket kroppsspråk osv är lika. Så där är färg och utformning av plagg ett sätt att ge barnet en form av identitet. Och det är ju där det börjar. När barnet nått upp till dagisålder så är som grundformen redan lagd. Obs! Nu är det här fortfarande min åsikt. Och det är något jag brottas med för jag vill något annat - och självklart spelar andra saker in utöver kläder men att säga att kläder inte har något med det att göra är fel. Som killen ovan säger, tjejer får ljusa kläder, de har annan passform och är inte lika lekvänliga. De får med all säkerhet oftare höra att de ska vara rädda om sina kläder, ta det försiktigt, spill inte osv. Med det och med andra saker också kommer duktigheten och berömmen.
Jag tycker absolut att man ska vara stolt över sitt kön, jag har problem med genus. Att inte inse att det vi lägger till grund för barnen när de är små påverkar dem när de är stora är naivt. Vi lever fortfarande i ett samhälle där kvinnor och män inte är jämställda.
En av de enklaste sakerna jag kan göra för mitt barn handlar om de yttre attributen. Nej jag tänker inte klä honom i klänning. Men han kommer inte heller få slips eller fluga. Hur gulligt det än är med små killar som har gubbkeps så nej.
Kläder oroar mig inte. Det är andra, mer omedvetna saker jag oroar mig för. Speciellt som ensamstående. Kommer jag lyckas fostra honom till en självständig person? En trygg person? En person med stor självkänsla? Ansvarstagande? Ödmjuk? Omtänksam? Modig? Framåt?
Jag antar att du läser LD:s blogg? Med tanke på att hon kommenterat just samma kommentar från den unga pappan (På Englas blogg?). Det är faktiskt lite skrämmande när man kommer in i en affär och det är så uppenbart uppdelat i "kön" efter färg. Och så hör man någon fråga efter en pyjamas i någon storlek och då säger expediten "till pojke?" innan hon ens visat var pyjamasarna finns.
SvaraRaderaLD? Nej jag googlade lite. :) Har du LDs bloggadress?
SvaraRaderaDet är inlägg som det här som jag önskar att jag också orkade/hade tid att skriva, tack för att du gör det åt mig :)
SvaraRaderaNär jag fick min dotter för snart 7 år sedan valde jag medvetet bort alla glittriga och "tajta" flickkläder. Hon hade, vad jag tyckte var, neutrala färger - blått, grönt, brunt, gult - men alla trodde att hon var en kille bara för att hon inte ständigt var klädd i rosa och "gullgull". Nu har jag ju en liten kille också, och det är perfekt att han kan ha jättemycket av storasyrrans gamla kläder. Just nu har han hennes gamla overall som passar perfekt. Den är röd och ALLA tror att han är tjej... :)
Jag förstår även dina sista tankar. Jag känner likadant. Att vara ensamstående mamma just med en pojke skapar fler tankar. Hur ska jag vara en bra förebild för honom som blivande man? Hur ska han bli en självständig, trygg person? Jag våndas lite inför framtiden och hur jag ska tackla den. Min pojkes pappa är ju dessutom våldsam vilket gör att jag tänker jättemycket på det här med "arv/miljö". Men kanske bara att man redan tänker tankarna gör att man är medveten och därmed förberedd? Jag vet inte... Jag tror våra killar kommer bli finast iaf :)
Kram!
Klart att både du och Fröken Sverige kommer ge era grabbar allt det där.
SvaraRaderaAtt vara trygg, självständig och stark- det är ju vad du måste vara eftersom du gett dig in på denna resa att bli ensam mamma. Att ta ett sådant beslut kräver ju enorma propotioner av detta och klart att du kommer kunna förmedla dessa egenskaper till barnet, för det ju inte könsbetingat. Och det är inte självklart att egenskaperna finns i familjer som har två föräldrar- oavsett kön eller antal. Det är ju för att du är den du är som du kommer göra vad du kan för att forma barnet till att bli den bästa individ möjligt. Du kommer dessutom vara den allra bästa mamman möjligt för just din lill-fis.
Åh jag hoppas ni har rätt.. jag är uppvuxen med jante, och finner det oerhört svårt att stå upp för mig själv på ett vettigt sätt. Jag är bakvänd och välhänd och det skrämmer skiten ur mig. Men jag jobbar på det.
SvaraRaderaÅh jag vet hur du menar, jag håller med dig om kön och gender,jag har tänkt på det själv en hel del och att säga att "göra kön" känns lite skumt men okej efter ett tag. Men jag har valt att säga genus för att få folk att förstå. Och i vissa sammanhang säger jag könade leksaker för att få andra att förstå. Det är inte helt enkelt
SvaraRaderaMen vad gällde detta med färg och andra som säger saker om sånt i affären.. då tänker jag att man kanske gör det svårt för sig om man hänger upp sig på att folk säger tokiga saker.
Vad gäller färg och exempelvisleksaksaffären BR, man måste inte handla där, man kan låta dem veta det osv Det finns ju massor med sätt och ett sätt är ju att föra en debatt.
Jag hör nog till dem som har ett feministiskt poststrukturellt synsätt på genus så jag tänker nog oftast att det kan handla om lite olika saker. Jag tror också att om barnet råkar vara flicka och älskar att leka i en hemvrå så ska man inte ta det från henne utan värdera det annorlunda. och inte bara tolka det som att hon leker mammalekar och boar, kanske snarare att hon strukturerar och arbetar med mått och enheter och har dragit slutsatser kring hur något går till.
Jag tänker lite på Hur man fortfarande ofta ser på vad som är typsikt manligt och kvinnligt utifrån Rosseau och hans värdering av Emiles egenskaper kontra flickans.
Den här kommentaren jag skrev var inte nedvärderande eller att jag inte höll med mer bara en utflugen tanke sent på natten när jag inte orkade sova.
Vad gäller detta med oron, nej jag är övertygad om att du med tanke på att du tänker så mycket på det kommer att hitta ett sätt som funkar, men hur det än är i livet så är det nog inte det som avgör om vi blir riktigt bra som människor. Bra människor i ens miljö är viktigast skulle jag tro oavsett deras kön. Värderingar och mod är nog viktigare och det är säkert inte lätt som ensamstående alla gånger, men du kommer stöta på saker som är enklare på grund av det också tänker jag.
Åh det finns så mycket jag skulle vilja skriva om det här men det blir för långt att ta i bara ett kommentarsinlägg.
haha du får skriva hur mycket du vill, bara intressant ju :)
SvaraRaderaNej man ska absolut inte ta ifrån den lilla tjejen att "leka hem" eller killen att göra "typiska" killsaker. men man ska ju inte utgå ifrån att det är det korrekta, att inte presentera alternativ.
Jag tänker att varje gång jag väljer att kommentera tex expediter som tar saker för givna så är det en liten microgrej. Det kanske inte för oss framåt, men kanske kanske typ en mini-bit. Men det jag tänker att det påverkar mest är mig själv, hur jag ser på kön och genus - och lyckas jag som ta mig själv framåt blir det hela kanske ännu naturligare för dem runt mig, som min son.
Det var för länge sen jag läste någon filosofi, Rosseau hade väl synpunkter på jämlikhet och uppfostran, men hmm jag minns för dåligt, får repetera.. :) Jag försöker bara utgå från vad jag tycker är rätt och fel, och så får man ta nått steg däremellan..
http://ladydahmer.se/
SvaraRaderaDet sista tänker jag också på som singelmorsa till en son! Men jag tror man kan uppfostra fantastiska killar själv. Som ngn skrev, du har redan gjort en sjuhelvetes bra grej. Och med barn tycker jag mig släppt min jantelagighet.vi är lejonninor som tar hand om våra ungar och kan slåss för dem om ngn vågar mucka nu! :)
SvaraRaderaÅh ja jag tror du har rätt :) Man måste bara integrera andra män i livet antar jag.. som vänner och vänners män och svågrar osv.. :)
SvaraRadera@Evelina Nu har jag kollat LDs blogg, mycket bra åsikter där. Det verkar vara en annan pappa hon citerar - norrlandspappan, förhoppningsvis finns det rätt många genusmedvetna pappor, minst lika många som mammor iaf.. :) började prenumerera, ska bli kul att följa..
SvaraRaderaVisst, jag låter min far och killkompisar vara runt lillen ofta.
SvaraRaderaHej
SvaraRadera"Den unga manliga systern från norrland (Sjuksköterska) + 2 barn" är samma person som "ung pappa till Inez + bebben". Bebben heter nu Teo ;) Ska läsa igenom din blogg :)
Ett förtydligande bara: Expediten frågade egentligen: "Hej! är det till en pojke eller flicka?" Skrev tyvärr fel i inlägget :S
Mvh: Den unga manliga systern från norrland (Sjuksköterska) + 2 bar
Haha men faaan också.. Finns det inte minst två genusmedvetna pappor därute... ;)
SvaraRaderaVälkommen :)
ps. har du ingen egen blogg? :)
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaDet finns säkert fler jämställda män, men de är kanske inte lika aktiva debattörer.
vi har en blogg men vi är inte så aktiva i den. Har en blogg som förmedlar kalkylprogram som underlättar planeringen av föräldrapenningen. http://foraldrapenning.blogspot.com/
Har väl planer att starta upp en genus blogg, men har fullt upp nu med livet ;)
Den unga manliga systern från Norrland (Sjuksköterska) + 2 barn
åh ja det vet jag jag, det finns säkert lika många jämställda män som kvinnor. Men du är nått på spåren, det känns som om de flesta som bloggar om sina barn är kvinnor.
SvaraRaderaIfall du startar en genusblogg hojta :)