torsdag 2 december 2010

Skitarg

Fan säger jag bara. Messa inte med min flock. Fast det hjälper ju inte att bli arg när angriparen är en 6-årig tjej. Vad hände? Stora Troll-1 fyllde 6 år i förrgår. I present fick hon bla ett par inneskor, av typen fejk-uggs. Tror med anledning av att lill-tjejen springer runt på tå hela dagarna och alla börjar bli lite oroliga för hennes hälsenor. Svarta med lite broderier på om jag fattat rätt. Hon tyckte mycket om dem. Tills en tjej i skolan sa att hon såg fånig ut.

Åh vad jag blir arg! Arg för att jag vet precis hur det känns. Och arg för att det ska börja redan nu. När kidsen är 6 år gamla, vad som är rätt och fel. Det är svart och vitt och inget däremellan. Vad kommer det ifrån? Nånstans måste det ju komma sig av att nån liten tjej kan bestämma att det är fel skor. Fan mode ska väl inte vara nån big deal innan man fått sina permanenta tänder iaf.

Usch. Jag minns den där känslan av att vara hopplöst ute och cykla när det gäller allt från skolväska till jeans, och prata inte om smink. Men det kom ju inte förren högstadiet?! När vi gick på låg och mellanstadiet så var det väl ingen som brydde sig? Alla sprang ju runt i mysbyxor och täckbyxor. Självklart hade jag fighter om kläder, men det handlade mer om komfort. Jag ville bara en slags trosor och hatade långkalsonger. Min syrra hade en vägra mössa grej från åk 6. Men jag gillade mössa. Tror jag aldrig vägrat mössa.

Men högstadiet var ju en enda misär, allt var fel och fult. Jag var fel. Åh vad jag verkligen inte vill att Troll-1 ska behöva känna så. Jag vill att hon ska vara den som säger till den där tjejen som påstår att fejk-uggsen är fåniga "säger vem?! Det tycker inte jag iaf!" Eller bara rycker på axlarna, smaken är olika.

Det här är nog en av de hemskare bitarna med att ha barn, man kan inte skydda dem från allt. Och alla är olika. Troll-1 är försiktig, blyg. Det tar lite tid. Troll-2 har redan go för fem. Jag önskar att jag kunde linda in henne lite, absolut inte göra henne hårdhudad - det är världen som är fel. Bara göra stötarna lite mindre.

Avslut och adjö

Igår var vi på julbord med jobbet. Vi var Hemma Hos Kaj, en rätt ny restaurang i Hammarby Sjöstad. Att vi gick just dit var för att en av tjejerna på jobbet känner de som äger stället. Det var himla mysigt för att vara i Sjöstan, men ärligt var julbord inte deras grej - det var gott men rätt litet, och servicen behöver de jobba lite på. Men det var mycket folk och av de andras tallrikar att döma så är musslor kajs grej.

Jag blev avfirad, fick ett presentkort på 1000 pix på Babyproffsen, kommer mycket väl till hands :) Och så fick jag de här fina fiskarna! En annan kollega på jobbet har virkat dom, hon är helt fantastiskt händig. Synd bara att hon avskyr att göra samma grej 2 ggr annars skulle hon lätt kunna sälja saker..


Det kändes märkligt att kramas och säga hej då, jag kommer nog träffa de flesta igen. Men då i en annan situation - när man har umgåtts dagligen med vissa så länge som 5,5 år så är det bra underligt att ta adjö. Men nu är det gjort, mot oändligheten och vidare liksom...

Idag ska jag fixa lite praktiska saker hemma. Måste backa min dator innan jag packar ihop den, lite tvångsmässigt men bra. Och installera det där ftp-programmet jag borde ha stoppat in för länge sen. Spåra ett paket med en julklapp som Ellos verkar ha tappat av en långtradare.. och sova lite. Trevlig torsdag på er!

onsdag 1 december 2010

Trasiga nätter redan

Någon håller på att trassla till dygnsrytmen redan. Killen är ett nattdjur. Det bådar ju inte gått, har hört att sömnrytmen de har i magen har de när de föds med. Han protesterar vilt när jag vill sova, sådär runt 22-snåret senast. Och värst blir det om jag ligger på vänster sida, vilket innebär att han hamnar på rygg. Fötterna spretar och ryggen tryggs ut, händerna boxas. Så jag lägger mig lydigt på höger sida och stryker honom över ryggen säger sh-sh nu ska vi sova.. efter en stund verkar han lyda. Men han verkar vakna varje gång jag vänder mig och då börjar vi om. Så nätterna är redan trasiga. Men än så länge kan jag ju sova länge om mornarna, sova både lunch och middag. Undrar ju förstås hur det ska gå sen... När han dessutom blir verbal... Jag förbereder mig och läser om sömnrytm och sömnmönster och hur man kan påverka. Hoppas jag hittar en strategi. Och att han vänjer sig vid att sova på rygg, för det blir inte mage och andningslarm.

tisdag 30 november 2010

Födelsdagar och möten


När blev du så stor?

Idag fyller stora trollet 6 år. Hon har dragits ut på längden och har inga korviga små fingrar längre. Jag minns den här dagen jätteväl. Mosta Kahn var bakis och på dåligt humör. Dels därför att jag var bakis och dels därför att vi höll på att rensa ur våra förråd. Hemma. Innan hemma byttes mot borta. Jag önskar att jag inte hade varit så tvär, inte för att jag tror att Troll-1 märkte det. Men trollets mamma och trollets mormor var också ledsna. Istället för att hjälpa till, kliva ur min egen sorg så lät jag den bara flöda. Jag önskar att jag kunde hoppa tillbaka i tiden och krama er alla tre. Men hur som, idag blir tjejen 6 år. Det är stort. Mosta Kahn älskar dig.

Idag har varit en strålande dag i Sthlm. Krispigt och klart och sol, som jag har längtat efter den. Jag fick vänta lite extra länge på bussen och började prata med en farbror som också stod där. Farbrorn var 93, still going strong. Han bodde i sitt föräldrahem vid Bastusjöns kant. Och tyckte allt att det var bättre förr när man kunde fiska kräftor i sjön och de var de enda bofasta däromkring. Det fanns lite sommarstugor. Men det var inte som nu, när varje kvadratmeter är ett stort hus. Fast å andra sidan var det lite bättre nu, när han slapp gå till bäcken på andra sidan Bråvallaplan när brunnen hemma sinade, och han gillade verkligen Nacka Forum - dit han var på väg. Jag gillar gamla människor. Jag tycker det är otroligt trist att jag inte känner några gamla. Kan man gå med i PRO bara för att? Det var ett fint möte i solen hur som.

Sen for jag till Vurma, för en mini-bloggträff-lunch med Loba. Det var himla trevligt. Jag hoppas verkligen inte det var sista gången. Det var som lite nervöst, men väldigt roligt att se människan bakom alla fina ord.

Fin, fin dag. Som nu ska bli te och kardemummalängd från Gateau. Lyx! :)


It's all about the money...

Suttit i telefonkö idag. CSN förvånade mig. 8 samtal före och en väntetid på 2min, så snabbt har jag aldrig kommit fram förut. Sen var det värdens drygaste man som svarade, han kanske är den effektivaste telefonist de har. Chop-chop, hejdå.

Iaf, kommer få sänkt återbetalning nästa år, lite oklart hur mycket. Men eftersom jag kommer få ut typ drygt hälften av vad jag brukar så hoppas jag ju på hälften. Men jag har en sån där dålig deal med gammalt och nytt lån så man vet ju aldrig. En kul grej var att när jag var inloggad så såg jag att mitt lån krympt ner till 190 000, cool. Under 200 000 liksom. Grejt.

Unionen var inte lika frikostiga, men sänkte från 410 till 295 iaf, alla bäckar små. Jag vill som inte gå ur facket. Jag fick sänkta föräkringar via dem så det blev väl plus minus noll, men med fackligt stöd. Win-win.

Och så FK. Vad uppmuntrande det är när man är 112 i kö. Men det gick fortare än jag trott så fine. Massa frågor fick sina svar hos olika personer. En kul grej är ju att jag antagligen inte kommer få min sjukpeng utbetalad förren i början av januari. Så det blir inte så mycket julklappar iår då... Jag har redan köpt till syrrans troll, så det får väl stanna där. Men jag har ju sparade pengar så jag kommer ju inte svälta.. :)

Jo, ni som inte visste det (fast jag är nog sist) alla som får barn via insemination får underhållsstöd från staten. Lite drygt 1200 pix i månaden om jag fattat rätt, man ansöker när man fått de fyra sista siffrorna i personnumret. Grejt. Jag har betalat skatt sen jag var 19, nu kommer återbäringen. Kattching.

Nu måste jag leta reda på mitt hyreskontrakt, ska slänga in en ansökan om bostadsbidrag redan för december. Bejeesus vilken parasit jag håller på att bli. Det känns lite olustigt men som sagt, jag har betalat för det här.

Sen dusch, mot Hornstull och en mini-bloggträff på Vurma! Spännande! Som en blind-date fast ändå inte. :)

måndag 29 november 2010

Snart högkostnadskort igen

I den här takten innan jul. Idag har jag varit på Ultragyn för att min husläkare ville att en specialist på foster skulle titta på provsvaren med. Ragnhild som jag träffade idag undrade lite varför jag var där (kanske för att jag litar på att de vet vad de gör och går dit de skickar mig...), men lyssnade på mitt hjärta sa "Ja det låter ju väsigt", och skickar en remiss vidare till en kardiolog på Visby lasarett. Tydligen ytterligare ett gravid-symptom som kan vara heeeeelt normalt - alltså man får så mycket extra blod att hjärtat "läcker" lite. Läcker?! Håhåjaja.

Innan Ultragyn så hade jag en tid hos min läkare Christer hos barnmorskorna i Gamla Stan. Asså. Christer har lätt, och då menar jag det, den vackraste utsikten i hela Sthlm. Hans kontor ligger högst upp i ett av packhusen på Skeppsbron. Man ser hela Djurgården och beyond. På måshöjd. Och idag precis när jag var där var det en strålande morgon, efter ett hastigt snöfall kom solen fram. Vackert. Iaf. Christer sjukskrev mig from idag fram till förlossningen.

Idag känner jag mig verkligen gravid och tung. Och nu har jag börjat få ont i fogarna. Jag är ju lyckligt lottad som sluppit värk i 35 veckor, men nu kommer det. Jag går som en tant och inget blir ju bättre av att man halkar omkring. :(

Nä nog surande, avsluta med något kul. Fick mess av en gammal gymnasiekompis, vi är inte tajta, ses ungefär en gång varje sommar. Hon berättade i somras att de var gravida igen - de är sjukt fertila. deras 4e barn. Iaf, alla tre innan har kommit tidigt. Den första inte så hemskt mycket men de två andra ungefär en månad. Och ikväll fick de en liten tjej, som vägde 1500g. Som jag tror var beräknad i slutet av januari. Men alla mår fint. Galet tidigt.

Jag hoppas Bambi stannar inne till andra sidan nyår. Jag är inte riktigt redo än. Fast han sparkas som om han försöker göra en liten flyktväg. :)

söndag 28 november 2010

Advent

Sitter här bland mina flyttkartonger. Har nog överansträngt mig lite idag med packningen, känns. Idag är det 1a advent. Jag tror att min julstämning kommer vara på topp framåt 3e. Nästa söndag kommer också tillbringas med flyttkartonger men sen så..

Nytt liv runt hörnet. Det är fullt av längtan i tanken, även om det finns rädsla där med. Men mest ett stort ljus.

Bjuder på en sång, så här advent till ära. Den handlar också om en slags resa, fast en annorlunda.

http://open.spotify.com/track/6eVRFrgn78VJ81pUqAdxVh