söndag 24 oktober 2010

Backa till 1994


Inte när det gäller allt. Men jag känner mer och mer att det här 2010-samhället är torftigt. Sociala medier - my ass. Jag har börjat hata facebook. Fast samtidigt kan jag inte gå ur, det är lite som att vara nykter på en firmafest. Facebook, sms, twitter. Alltså det ringer aldrig på min telefon längre. Om det ringer är det min syster och min mamma. That's it. Visst träffar jag folk, fika kan man inte göra via nätet. Men det är ju bara dom som bor i närområdet. Vad hände med att ringa och bara prata lite? Jag känner mig alltid som ett ufo när jag gör det. Jag ringer fortfarande folk, bara för att höra hur det är. Men jag hör att människan i andra sidan luren undrar "vad vill hon"? Det är inte legitimt att bara ringa och kolla läget. Ville du inget?? Det slutar alltid med att jag ursäktar mig, fast jag egentligen vill säga jag längtade efter dig och ville bara höra din röst.

Har nån fått barn - tryck like. Fyller nån år - skriv en rad på facebook. Är nån ledsen, glad, arg whatever - :(, :), :D, :@, :P. Det räcker. Inte.

Är det ingen mer som tycker att det är torftigt?? Jag skulle vilja prata med människor, träffa människor, ta i människor. Inte skicka fåniga hjärtan på facebook. Tänk förr, när man fick ringa upp på fasta telefoner. Jag fick sitta i kökssoffan eller ligga i mammas och pappas säng, tvinna telefonsladden. Och det gjorde jag i timmar, timmar som nu har reducerats till förkortade sms-ord. Är vi så ointresserade av varandra? Så upptagna med att rapa upp våra egna liv i text. Det känns så, som om alla är så upptagna med att berätta om sig själva att de lessnat på att läsa. Läsa är ju det nya lyssna. Men det betyder inte att folk blir hörda. Alla är för upptagna med att formulera sin senaste statusuppdatering för att hinna med att ta in andras. Och om det är för svårt, hur svårt är det inte att engagera sig i ett samtal. Lyssna in. Bara försöka förstå.

Är det bara jag som tycker att det är tyst?


torsdag 21 oktober 2010

Orka stå på barrikaden..?

..varje dag. Är frågan. Är hos kund den här veckan, katalogproduktion. Min 10:e gång. Man pratar ju om massa, och oundvikligt om barnet. Igår berättade jag lättsamt för en av de anställda som också är gravid om bakgrunden och hela karusellen. Idag när saker som "vad roligt att ni flyttar hem" och vet ni vad det är för kön ännu?" hoppade ur mun på andra så orkade jag bara inte dra allt igen. Utan mä-häigt sa jag bara "ja det är kul" och "nej". Ibland orkar jag inte helt enkelt.

Men jag fattar att sen när Bambi är här så måste jag orka varje gång, för att det ska bli en naturlig del i hans/hennes liv - lika enkelt och självklart som huvudet är upp och fötterna ner. Bot och bättring. Ikväll var jag bara för himla trött.

Nu ska jag läsa den där texten som ska hamna i Aftonblaskan. Jo förresten, när den dyker upp så får ni hemskt gärna länka till den om ni vill - men länka inte bloggen, jag vill behålla bloggen anonym. Tackelitack!

onsdag 20 oktober 2010

Självklarhet

Är så in i ballongen trött. Har jobbat en extradag på tre. Ligger i sängen och läser lite blogguppdateringar, hamnar hos Abbepappan.


Jag är uppskriven i donationsegistret, och jag tänker skriva upp Bambi där med. Även om såna otäcka tankar en onsdag när man är svintrött gör att man får tårar i öronen.

söndag 17 oktober 2010

Mys-söndag vid Erstaviken

Nyss hemkommen efter en promenad från Fisksätra till Erstabadet, med min tvillinggravida vän. Hennes mage är lika stor som min fast hon ligger 10 veckor efter mig. Det var nog lite fasa i blicken när vi konstaterade det. Man kan undra exakt hur stor den ska bli. En annan grej som slog mig var att hennes foster inte bara sparkar på henne, de ligger ju där inne och sparkar på varandra. Jepp sa hon, när vi var på UL så sparkade 2:an 1:an i huvudet. Galet! Tänk om de gör illa varandra.. Erstaviken var fantastisk, spegelblank och solig. Vi satt där en stund. Sen gick vi till Saltsjöbanan och åkte till Fiskis där jag fick middag. Väl spenderad tid.

I morgon är det dags för hetsjobb i Uppsala. En hel auktionskatalog ska fotas på en vecka. 1300-1500 nummer ungefär. Långa dagar med dryg pendling och korta pauser. Längta till nästa söndag liksom. Jag har köpt ett stödbälte för mage och rygg. Använde det lite i fredags och visst var det ett stöd, men samtidigt så tryckte det ihop blåsan, så nu kommer jag få kissa 35 ggr istället. :)

Hoppas ni alla får en fin vecka, ses på andra sidan ungefär 700 tavlor med gamla gubbar på.

lördag 16 oktober 2010

Om att undvika "duktig"

http://www.dn.se/blogg/fragainsidan/2010/10/14/hur-ser-jag-till-att-mitt-barn-far-en-god-sjalvkansla-8285

Det kommer bli svårt, speciellt för mormor. Mamma om du läser nu får du börja öva. På att inte säga duktig. Eller iaf vänja dig vid att jag kommer bli lite ilsk varje gång. Mitt barn ska inte behöva bli duktigt. Speciellt inte om det blir en tjej, duktiga tjejer har lättare för att må dåligt när de inte lever upp till de duktiga kraven.

Men visst är det svårt, att ge ett barn uppmärksamhet utan att lägga en värdering i det. För om man söker den där bekräftelsen men aldrig får den, tex tror jag inte att min pappa någonsin lät beröm slippra ut mer än på snedden, då blir det ju knas med. Tricket är nog att se barnet utan att behöva bekräfta det. Uppmärksamma det, älska det - utan att blanda in duktig.

fredag 15 oktober 2010

Tävlar om pyjamas med ugglor på!

Via den här länken!

http://guldgris.wordpress.com/2010/10/11/tavling-vinn-en-pyjamas-fran-polarn-pyret/

Kom igen alla, den var ju jättesöt ju :)

torsdag 14 oktober 2010

Sparkad! :)

Sparkad har jag blivit ett tag nu, det har gått från euw obehagligt till ganska trevligt. Nu tar Bambi i. Ikväll var första gången som det syns utifrån. Bonk-bonk. Lite tillbaka på obehagligt nästan. Lieutenant Ripley över det hela. Eller Rosemary's baby. Men skönt förstås att den rör sig.

Idag har jag också blivit fotad igen för den där artikeln, förra gången regnade det katter och hundar, och det var nästan inget ljus alls. Naturligt ljus är ju en sån där grej som är svår att styra över. Så vi hade bestämt träff idag, kvart i fem. Och jäklar vad vi fick skynda på, solen bara störtdök bakom hustaken. Det är höst nu. På allvar. En av kvällstidningarna hotade med snö i stan på lördag. Kan väl ändå inte vara sanning...?