fredag 26 mars 2010

solkigt

Jag har inte sett Uppdrag Granskning än, men har under dagen uppdaterat mig på händelserna i Bjästa. Ska försöka se programmet ikväll. Känner på mig att det kommer bli jobbigt.

Jag minns hur allt var svart och vitt för mig när jag var tonåring. Jag hade en bra samhällslärare när jag gick på högstadiet. Han hjälpte oss att bena ut gråskalor. Leta reda på fällor. Det var för mig många aha-upplevelser. Som jag först hade svårt att acceptera, men som gradvis blev självklara. Tack Berndt!

Men en sak som jag önskade att alla kunde ta till sig, internet är inte ditt vardagsrum. Allt du publicerar stannar, i någon form. Alla ord, alla bilder, alla antydningar. Allt. Jag måste påminna mig själv om det här ibland jag med, när jag känner för att lägga upp bilder på FB, eller för den delen här. Det här är inte "Kära Kitty"- dagboken jag gömde under kudden. Det här är nätet - vidöppet.

Bjästa-historien är smutsig på så många sätt. Våldtagna tjejer, mobbing, utfysning, hor-rykten, föräldrar som kämpar med alla medel, människor som sluter sig till den som ropar högst, smutskastning, uthängning.

Det tog mig ungefär 10min att hitta sidor med offrens namn, förövarens namn, förövarens släktingars namn, telefonnummer hemsidor, skärmdumpar från olika fb-grupper som vräker ur sig otrevligheter. Även om länkarna är borta, har man tagit en skärmdump så har man ju en bild. Det folk sa, går inte att ta tillbaka. Förhoppningsvis får vi höra ursäkter.

Det finns inte tillräckligt många Berndt i Sverige.


måndag 22 mars 2010

Rent och fräscht!


Jag har ägglossning idag. Just precis idag. Och spermierna simmar runt ungefär 100 mil härifrån. Eller simmar de? Frysta spermier simmar nog inte. Eller kanske de rör sig lite lite grann? I don't know. Jag vet att jag ska köpa mig en sån här:



Och det är precis vad ni alla tänkte. En nässkölj. För om jag får nått nytt virus och febertoppar lagom till nästa ägglossning så blir jag skogstokig. Så skölja näsan. Är det någon som har något annat mot-förkylningstips som inte innefattar en whiskey så tas de tacksamt emot.

Ikväll håller jag även tummarna för Linda. Hoppas Bosse antingen stannar inne eller kommer ut frisk och kry.

Att dodga ett lunchämne.


Jonas Cramby spekulerar i dagens metro. Krönikan kan ni läsa här.

Om man inte orkar läsa så handlar det helt enkelt om att han tycker att män ska växa upp, släppa till och ge sina flickvänner bebisar innan de passerat bäst-före-datumet. Att killar är lite rädda om sin "frihet". Jag tycker absolut han har sina poänger. De män jag seriöst övervägt ha pappa-potential (hela 2 st) var inte mentalt redo. Men vad jag blev lite sur över är antagandet att kvinnor då finner sig i situationen, låter sina ägg bli gamla och skrumpna i väntan på att Prins Charming ska mogna till, shapa upp sig lite, klippa sig och skaffa ett jobb. Kanske för att jag inte känner igen mig. Men sen tänker jag att ja.. det är kanske inte så ovanligt...? Jag vet inte.

Men jag skulle aldrig, aldrig vilja bli gravid med någon mot hans vilja. Är man inte mogen så är man inte. Självklart kan även de männen bli finfina föräldrar om de "släpper till". Men tänk om tankarna på det där "man aldrig hann med" blir för stora? Men det är klart att det är lätt att vara vis när man inte står där. Och i stundens hetta... ja. Ni vet.

I alla fall.. det här diskuterades vid lunchbordet idag. Jag, Kålle 25 år och Miss Glitter även hon 25. Det var en del åldersstatistik i den där krönikan, och det oh-ades och aha-ades. Ja inget var ju nytt för mig, men självklart så bekymrade jag mig inte över barnalstrande när jag var 25 år, så ingen fara på taket. Men fan. De vet i alla fall att jag passerat 30 för x antal år sen. Jag kanske inte vill diskutera det här som jag är fullt medveten om. Hur svårt kan det vara att lägga ihop 1 och 1?? Jag sitter väl för fan inte och pratar om döden med nåns farmor som har den runt hörnet.

Ja, jag vet... i känsligaste laget. Men det är en sån dag. Fast som tur är behöver man bara ta en vända till seveneleven för att köpa frimärken så blir man på topphumör i solen igen :D


söndag 21 mars 2010

Söndagsdansen

Metric – Gold Guns Girls
Justin Timberlake – SexyBack - Main Version - Explicit

Vad gör man när man är sjukt danssugen, klockan 14 en söndageftermiddag? Man sitter framför sin dator och pratar med en av sina bästa danskompisar som nu bor i malmö. Skickar länkar fram och tillbaka, och skriver "lyssna på det häääär!" och tar några hoppsa-skutt av glädje. Minns den tiden vi delade en etta på 20 kvadrat. Och dansade. Allt är ju rätt bra trots att snön vräker ner i Stockholm. När man har värmen i Malmö. Cy, du är fin du. Du och S på Söder, också en fantastisk dansig rumskompis. Cut copy för Cy, och Justin för Söderbönan. Tanzen!!


lördag 20 mars 2010

BMI

Det här inlägget har legat o grott ett tag. Jag letade bilder på nätet, men inget passade riktigt. Jag vill egentligen inte läga upp bilder på mig själv. Jag vill gärna att bloggen ska vara min avlastning, min pratbubbla, en plats där jag kan gömma mig men ändå andas. Men beskuren så funkar det.

Den här bilden är 6 år gammal. Jag gick på en fotoskola - därav den fantastiskt sunkiga dubbelexponeringen som jag dessutom scannat upp och ner. Jag var involverade med mannen i gula tröjan. Det var roligt, men lite destruktivt. Eller jag var på fel plats mentalt just då. Iallafall. Det här skulle inte handla om fotoskolor eller män i mitt liv. Utan om vikt.

Den här bilden är tagen när jag vägde som minst. 60-61kg. På tok för lite. Jag är rätt lång.

Jag har nu, när jag är snart 33 en hyfsat sund relation till mat. Men det går upp och ner. Det började nog med att jag blev kär. Och sambo. Bägge var vi oerfarna kockar och fattiga studenter. Och i porten mitt emot låg en pizzeria. Jag gick upp 15kg. Och trivdes inte alls. Så jag gick med i sekten Viktväktarna. Och det var nog där jag började min uppochnervända syn på mat. Jag gick ner de 15 kilona plus 15 till. Det var berusande. Alla kommentarerna. Nyckelben som spretade iväg. Kindben som blev skarpa och vassa. Höftben som blev ömma av jeans och skärp. I början var det enkelt, guldstjärnor på möten och applåder. Sen blev det svårare, antagligen när jag passerade den vikt som min kropp gillade. Seger när jag gick och la mig hungrig och vågen hoppat ett snäpp till ner på morgonen. Seger. Som blandades med de kvällar när jag bara inte kunde sluta äta. När jag tillslut knappt kunde somna av mättnad. Som tur var är det äckligaste jag vet att kräkas. Så det var aldrig en utväg.

Men nu då? Att jag börjat tänka på det här mer och mer igen, är för att jag det senaste året varit noga med att äta bra. Men av olika anledningar har jag gått upp i vikt, slappat med träning, haft sällskap (inget är så förödande som pojkvän - för mig). Och nu väger jag lite för mycket. Det ger mig ångest, inte så mycket utseende som rädsla för att det ska påverka mina chanser negativt. Kroppen har en trivselvikt, det är jag övertygad om. Och min passerade jag för några kilon sen. Jag är dålig på att gå ner i vikt utan att banta, jag hamnar lätt i det där belöningsmönstret. Den duktiga tjejen som somnar med hunger och vaknar med hunger. Sjukt osunt. Mest rädd är jag ändå att jag ska föra det här beteendet vidare.

fredag 19 mars 2010

Akupunkturstrul


Är lite opepp. Och ikväll på akupunkturen träffade Dr Ma rakt i nerven (nerverna? nerv-högen? nerv-trasslet?) mellan tummen och pekfingret på höger hand. Den är svullen och stel och gör himla ont just nu. Lite otrevligt slut på dagen. Eftersom det har hänt tidigare misstänker jag att det kommer utveckla sig till en underlig träningsvärksliknande känsla. Nära till kramp när man sträcker för mycket. Usch. Fast det finns ju värre saker, jag är bara lite sur och gnällig ikväll. Men en bra grej var att hon sa att from nästa vecka ska jag bara komma en gång i veckan. Jag har gått 10 ggr och då kan man lugna ner tempot lite. Verkar toppen rent ekonomiskt. Idag gjorde nålarna i magen lite ont. Det brukar de inte göra. Undrar om det har med ägglossning att göra..? Det är dags i morrn eller övermorrn. Men som sagt ingen resa. Jag ska göra så lite som möjligt. Ligga i soffan o läsa, ta en promenad till Nyckelviken. Undrar om deras lamm har lammat? Det vore mysigt att hälsa på lite lammungar. Dr Ma tyckte att jag skulle äta lamm med. Lamm och purjolök är bra för hormonerna. Jag som inte ätit kött på 4 år. Inte för att jag inte gillar det. Mer av miljömedvetna och en smula solkigt etiska skäl. Men i krig är alla medel tillåtna. Så lamm har det faktiskt redan blivit. Men inte hoppiga, skuttiga igenkännbara lammungar. Bara inplastade tråg från ICA Maxi. Nån måtta får det va.

torsdag 18 mars 2010

Lantis-besök!!

Vinkade av min syster för ett par timmar sen, hon har haft en minisemester i storstan. Hela 36h ungefär. Men oj vad vi hann med grejer. Slutade lite tidigare igår från jobbet, åt middag på Chutney och sen var det konsert på Göta Lejon. Just, konsert inte musikal. Annars är det ett välkänt fenomen att folk far från ön till storstan för ett besök på Göta Lejon. Men icke. Musikaler är inte min grej, men det är ju ett helt annat inlägg. Iaf, konsert. Sopihe Zelmani, och det var precis som jag tänkt mig. Inga skrällar, bara trivsamt. Jag panikade lite i början pga en mycket lång man i sätet framför, en mycket stor man i sätet bredvid (som näsandades i mitt öra) och ytterligare en lång man i sätet bakom som trummade med knäna mot mitt ryggstöd. Trum-trum-trum. Men det löste sig fint till slut.
Idag tog jag en semesterdag och vi sov länge, åt frukost länge, shoppade lite (troll 1 och troll 2 ska få lite storstadspresenter) och såg Alice i Underlandet i 3D. Jag gillar verkligen 3D. Gillar verkligen inte att jag har egna glajjor. Blir lite tårta på tårta...
Men det viktiga då. Jag är så glad att jag har min syster. En riktig toppen sån. Och allt som varit jobbigt för henne börjar se riktigt ljust ut. Hon är glad och det gör mig varm, och öm i hjärtat.