Tänk. För ett halvår sen hade jag undvikit henne som pesten. Det är svårt att tänka nu hur det var då. Jag tänker på min vän som försöker bli gravid. Undrar om hon egentligen skyr mig som pesten? Men hon är för snäll för att inte svara när jag ringer? Jag skulle verkligen förstå henne om hon drog sig undan. Jag skulle sakna henne och hoppas att hon kom tillbaka. Och om hon gjorde det skulle jag krama henne av tacksamhet.
fredag 2 juli 2010
Fredag!
Inte semester än men snart. Näst bästa är ju helg. Och helg är det. I morgon ska jag sova ut ordentligt. Och sen ska jag gästspela i Täby. Blind fläck på kartan. Ska ta med en kaka till en gravid valross som beklagade sig äver värmen på Fejjan. Så ska jag berätta för henne om mina 13 veckor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är stort av dig att skriva så.
SvaraRaderaJag har aldrig dragit mig undan en gravid vän, men tanken har funnits där. Tanken som jag snabbt slår undan i ett anfall av dåligt samvete. De av mina vänner som själva fått kämpa hårt med att bli gravida är dock fulla av förståelse för hur vi har det.
Värre, i min vänskapskrets, är ett antal (få, tack och lov) vänner som ständigt kör ner det där "ni som inte har barn" i dussinet olika varianter, i halsen på en. Gärna med huvudet på sned och ett litet, insmickrande leende.
Det är sådana vänner jag drar mig undan från, hur mycket jag än tycker om dem.
Usch. Jag låter bitter.
Men hoppas du hör vad jag försöker säga.
Du är stark som inte drar dig undan, verkligen. Jag hamnade i en sån spiral, och hittade på ursäkter och på sin höjd gratulerade via skrivet media. Orkade inte se lyckan. Jag höll på att bli jättebitter.
SvaraRaderaEn gång för typ tio år sen så frågade jag en vän om de inte planerade ett syskon snart till sin fyraåring. Då berättade hon om försök och missfall, sen dess tänker jag. Och jag skulle aldrig ställa frågan om barn till någon. Det finns så mycket sorg som inte syns. Jag förstår att man inte vill skylta med den. det är något mycket privat.
Jag hör, och jag är tacksam att du fortfarande är här.
Jag drog mig undan ett tag och slickade mina sår ( när jag inte fick de barn jag längtade efter) men sedan gick det över och man kunde glädjas tillsammans. Det är känsligt...
SvaraRaderaSommarkramar
Jag har dragit mig undan från vissa vänner, medan andra har gått bra. De som har förstått att det inte alltid varit så lätt att umgås, då har det gått så bra så. Hoppas att du kan hålla vänskapen med vännen!
SvaraRaderaPS. Kul att höra att skivan kom fram!
Ja jag hoppas också att hon vill fortsätta umgås, men jag är den sista att klandra om hon drar sig undan. Alla måste få rätten att välja.
SvaraRaderaPeriodvis måste man få dra sig undan för att behålla förstånd o själslig hälsa. Om hon väljer att drar sig undan så lämna henne inte ifred. Låt henne förstå att du finns där.
SvaraRaderaVänskap har inget med fertilitet att göra.