ps.

Jag kan inte hålla mig. Jag måste bara säga några ord till. Asså det kommer säkert barka åt en ny blogg så småningom, när B lärt sig sova lite mer ensam. Som det är nu så måste man 1.knata runt med honom i sele, 2. knata runt med honom i vagn eller 3. låta honom ligga på min mage. Ibland behövs det bara en start så, sen kan jag lägga honom i sin säng eller väl upppallad i soffan, men lika ofta så dröjer det 5 min så har han vaknat igen. Och när han är vaken så vill han mest äta. Och när han är vaken och inte vill äta, ja då vill jag ju bara umgås med honom. Så det blir lite knappt med datortid. Den jag lyckas sno till mig, då försöker jag läsa ikapp alla era fina bloggar...

Men nu ligger B i fotöljen, 1 meter bort. Vi har kört både sele och samsovning i soffan först. Kan tro att han kommer vakna med en hunger utan dess like, snart 3 timmars sömn :)

Snart har det gått 4a veckor sen livet förändrades. Och det är de bästa fyra veckorna i mitt liv. Jag kunde knappt tro att jag kunde känna så här, sån kärlek för någon. När han ligger på min mage och sover så tänker jag, det här har du ju gjort från april förra året. Legat på min mage och snusat. Det känns fint att du är här nu.

Den första veckan efter BB så tog vi en dag i taget. Jag panikade en kväll och tänkte "jag klarar inte det här!", jag ringde min syster och bara grät. Hon nattade sina egna ungar i räserfart, for förbi en mack och köpte choklad och kom hit. Så sov vi allihopa tillslut. Älskade syster.

Men nu, nu har vi fått snurr på vardagen. Typ. Vissa nätter är förstås lite jobbigare än andra, men oftast så vaknar jag och säger till B "Vilken bra natt vi har haft". Han vill amma 3-4 ggr, och har svårt att komma till ro ibland. Vi samsover, jag hade en plan att han skulle sova i sin egen säng. Men det är helt enkelt bäst just nu, att sova ihop. Vi får ta det senare, det där med att flytta över i sin egen säng. jag ser inte det som ett problem att vi sover ihop. Jag ser det som en ynnest. Hans lilla kropp som tar så stor plats, att höra hur han andas.

Amningen funkar! Galet. Det trodde jag aldrig. Första veckan efter BB så använde jag amningsnappar. Det var skitbra just då, och ifall inte bvc-Eva hade bett mig prova utan när hon var på hembesök så hade vi nog fortsatt bara av farten. Men helt plötsligt så funkade det.. nästan jämt. Nu blir det kanske 80% utan. Och på natten funkar det nästan jämt utan. Han har fått ersättning 2-3 ggr sen BB, då han verkat omättlig - och en gång hemma hos min syster när jag sov. Så det blir kanske lite ersättning med, speciellt när jag måste sova. Skulle ju kunna pumpa med, men tycker inte det spelar någon roll.

Jag håller långsamt på att läka ihop med. Jag kunde gå min första promenad för en vecka sen. Det var total frihet, så himla skönt. Har fortfarande en massa stygn kvar, och tjejer - gör era knipövningar... Asså, jag kniper och kniper, men det verkar inte hända så mycket. Det det jobbigaste rent fysiskt just nu. Jag funderar ju på hur långt från en toa jag kan gå utan att det händer olyckor. Känns ärligt inte kul alls och rätt ofräscht. Men det ska väl funka igen hoppas jag. Men smärtmässigt sett, nu börjar det kännas okej. Jag har väl några veckor kvar tills det är helt återställt antar jag. Men det går framåt!

Dessutom har solen lyst i dagar nu, och vi har promenerat en massa. Våren är på väg till Visby. :)
Det känns verkligen som världens lyx att bara ta varje dag som den kommer, att hänga med världens bästa B. Den lilla killen, som har stora händer och fötter - lite valplik... Som får mer och mer hår för varje dag. Som redan växt 2 cm. Som ibland i sömnen ler, vad jag längtar efter det första vakna leendet..

Stor kram