Till mitt barn.
Jag längtar efter dig. Och jag har gjort det ett tag nu. Jag har varit singel ganska länge, men för snart ett år sen träffade jag någon jag tyckte mycket om. Det höll i ett halvår, inte särskilt länge. Jag ville mycket mer och han oroade sig, så det sprack. Jag trodde länge att jag inte ville ha några barn, men efter jag fyllde 30 så vaknade det. Och när jag träffade honom, växte min längtan efter dig. När han lämnade mig var jag så arg, jag var arg att han lämnade mig ensam med min längtan. Men nu tänker jag att jag är glad att han väckte den innan det kanske var försent.
Jag har bestämt mig att försöka få dig på egen hand. Det är inte lagligt i Sverige, så jag ska åka till Köpenhamn. Det kanske inte går, eller så kanske det kommer krävas många försök. Men om det lyckas så tänker jag att du vill veta vad som händer. Senare. Jag hoppas att du kommer att förstå, att jag inte kunde vänta längre.
Det kanske snubblar in någon annan här, ni är välkomna på min resa.
Fantastiskt fin blogg! Sträckläste allt när jag ändå sitter uppe och jobbar natt. Känner igen mig och önskar dig lycka till och kommer fortsätta följa det du skriver.
SvaraRaderaOh tack så mycket! Jag kollade alla dina fantastiskt fina sidor med, härligt med serieformatet. Hoppas det gick vägen den här gången :)
SvaraRaderaVarmt välkommen! Ska bli kul att följa dig med!
Jag vet inte hur jag hittade hit men jag är snart 38, bor i Sthlm. och funderar på att göra samma resa som du gör. Tack för att jag får läsa, det är både tröstande och lugnande att veta att man inte är ensam med sin längtan!
SvaraRaderaåh, välkommen! jag är glad att bli läst. Jag läser många bloggar själv, och för mig är det viktigt just nu. Både de som lyckats och de som längtar. Nej du är inte ensam. Verkligen inte. :)
SvaraRadera